Cecilia Edefalk

Cecilia Edefalk, född 1954 i Norrköping, är en av Sveriges mest framstående samtida konstnärer med en lång och inflytelserik karriär både nationellt och internationellt. Hon är utbildad vid Konstfack i Stockholm, Birkagårdens Folkhögskola och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Edefalk fick sitt stora genombrott 1990 med utställningen ”En annan rörelse” på Galleri Sten Eriksson i Stockholm, där hon visade sju målningar med samma motiv i olika varianter - ett arbetssätt som kommit att prägla hela hennes konstnärskap. Hennes konstnärliga metod kännetecknas av långsamma, eftertänksamma processer där hon arbetar i serier och ständigt undersöker bildens villkor genom upprepning, variation och transformation.
Ett nyckelverk i hennes produktion är målningen ”Over the border ” (1990–1992). I detta verk utforskar hon för första gången medvetet relationen mellan måleri och fotografi genom att använda en målning som en del av ett fotografi. Processen består i att hon målar ett självporträtt, fotograferar målningen och sedan målar av fotografiet, vilket skapar en bild i flera led - måleri, fotografi och måleri igen. Denna metod öppnar för en djupare undersökning av teman som spegelbild, upprepning och förändring, som Edefalk har fortsatt att utforska genom hela sin karriär. I ”Over the border” använder hon grisaille, en måleriteknik i gråskala, som förstärker verket med en drömlik, nästan skugglik atmosfär och gör att fokus hamnar på form och kropp snarare än färg och bakgrund. Händer och fötter i målningen tycks känna av bildens gränser, som om figuren undersöker sin egen närvaro i rummet.
Detta verk förebådar serien ”Echo” (1992–1994), som består av tolv målningar där samma motiv upprepas med små variationer - varje ny målning baseras på föregående målning snarare än på ett fotografi. Genom dessa små förskjutningar och skillnader visar Edefalk hur en bild aldrig är exakt densamma när den reproduceras, och hur förändringar påverkar betraktarens sätt att se och tolka motivet. Den lätta handläggningen med många tunna lager färg skapar en känsla av sårbarhet och öppenhet, där vissa delar av målningarna lämnas öppna eller ofullständiga, vilket bidrar till en spöklik och nästan andlig atmosfär. Edefalk har länge fascinerats av ikonmåleriets uttryck och den andliga laddning som finns i sådana verk, och även om hennes målningar saknar religiös kontext ger de ofta ett intryck av änglalika eller spöklika gestalter som rör sig genom rummet.
Cecilia Edefalks konstnärskap kännetecknas av en ständig dialog mellan bilder, där motiv och teman förökar sig och förändras över tid. Hon undersöker frågor om original och kopia, förlaga och replik, samt relationen mellan porträtt och spegelbild. Hennes arbete kan ses som en meditation över hur vi upplever verkligheten och hur bilder fungerar som katalysatorer för medvetande och tolkning. Hon rör sig fritt mellan måleri, fotografi och skulptur, och skapar ofta verk som är delar av rumsliga helheter, vilka kan beskrivas som en utvidgning av måleriets traditionella fält. Edefalks produktion är relativt liten, men varje verk är noggrant utfört och genomtänkt, och hon släpper aldrig ett motiv förrän hon känner att det är fullständigt utforskat.
Under sin karriär har Edefalk ställt ut på många internationellt erkända institutioner, bland annat Biennalerna i Venedig och São Paulo, Documenta i Kassel, Museum of Modern Art i New York, Kunsthalle Bern och Moderna Museet i Stockholm. Hon är representerad i flera stora samlingar som Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och Nordiska Akvarellmuseet. Hennes verk har även visats på prestigefyllda gallerier såsom Gladstone Gallery i New York och carlier | gebauer i Berlin. Edefalks figurativa måleri har även varit en viktig del av det figurativa måleriets återkomst under 1980- och 1990-talen.
Genom sitt konceptuella och återhållsamma uttryck, där hon ofta reducerar bildinnehållet för att göra det som kvarstår mer tydligt, har Cecilia Edefalk skapat en särpräglad konstnärlig röst. Hennes arbete handlar om hur vi ser, uppfattar och tolkar bilder, om den tid som går mellan original och kopia, och om det meditativa i att återvända till ett motiv gång på gång. Hon är en konstnär som i sin undersökning av bilden som föremål och process ständigt utmanar och fördjupar vår förståelse av konst och verklighet.