Peter Halleys verk, "Ta Ra Rum Pum", från 2007 är ett exempel på konstnärens karakteristiska geometriska abstraktion, där lysande färger och taktila ytor blir bärare av sociala och kulturella kommentarer. Sedan 1980-talet har Halley använt begrepp som ”celler”, ”fängelser” och ”ledningar” för att reflektera över det moderna livets arkitektur – både dess fysiska strukturer och dess osynliga system för kommunikation och kontroll.

Här sammanflätas rätlinjiga former i neongrönt, glödande rött och industriellt grått med fält av starkt gult. Den skarpt avgränsade geometrin, förstärkt av Roll-a-Tex korniga yta, skapar en dialog mellan det plana och det taktila, mellan återhållsamhet och överflöd. Halleys bildvärldar, som ofta misstas för att vara rent icke-föreställande, påminner i själva verket om kodsystem, kretskort och rutnät hämtat från stadsplanering. Med hjälp av neonfärger, geometriska motiv och industriella material skapar han reliefartade ytor som speglar det moderna samhällets struktur.

Detta verk kan direkt jämföras med "Monster House" (2007), som använder samma komposition med ett gallerförsett fängelse, men i en lysande röd och rosa färgskala.

Konstnären förklarar hur hans arbete utvecklas över tid i en intervju med Peter Doroshenko, verkställande direktör för Dallas Contemporary, 2020:

"Tro det eller ej, men mitt arbete är en sorts dagbok. Som ni vet använder jag ett mycket begränsat symbolspråk i mitt arbete – diagram-liknande celler och fängelser som är sammanlänkade, allt placerat på en platt färgad yta. Varje målning utvecklas från de tidigare, men när jag målar vet jag aldrig vad som kommer att hända härnäst när jag komponerar och flyttar runt dessa element.

När jag ser tillbaka på mina gamla målningar kan jag tydligt minnas vad som hände när de målades – både i mitt privatliv och i vår kultur som helhet."