Under de första månaderna av 1974 genomförde Christo och Jeanne-Claude en djärv förvandling av Roms stadslandskap. En cirka 250 meter lång sträcka av de anrika Aurelianusmurarna, uppförda under Kejsar Aurelianus på 200-talet e.Kr., sveptes in i polypropenväv och rep. Båda sidorna av muren täcktes, liksom ovansidan och de ikoniska valvbågarna, varav tre var öppna för tung trafik och en för fotgängare. Platsen var väl vald, vid slutet av Via Veneto, en av Roms mest trafikerade avenyer, intill Villa Borgheses trädgårdar.
Installationen ingick i utställningen Contemporanea, som hölls i Villa Borgheses underjordiska garage och kurerades av Achille Bonito Oliva. Med en anmärkningsvärd logistisk precision, slutförd på bara fyra dagar av ett fyrtiotal arbetare, stod verket kvar i endast 40 dagar innan det monterades ned och materialen återvanns.
Christos konst undviker högtidliga eller didaktiska tolkningar. Istället inbjuder den betraktaren att återupptäcka välkända former genom förändrade sammanhang. Som han själv en gång uttryckte det: ”Jag är en konstnär, och jag måste ha mod … Jag tror att det krävs mycket större mod för att skapa saker som ska försvinna än för att skapa saker som ska bestå”. Hans verk, övergående och självutplånande, existerar ytterst i minnet, bevarade genom förberedande skisser, modeller och fotografier. ”The Wall / Project for a Wrapped Roman Wall” var mer än ett estetiskt skådespel; det var ett urbant skådespel som omgestaltade ett av Roms antika monument. Konstverket förenade samtid och historia, genom att dölja det välbekanta förvandlade verket den vardagliga stadsbilden till en tillfällig plats för förundran.