Folkvisan och den svenska sagotraditionen var en återkommande inspirationskälla för Konstslöjdanstalten i Lund, och Näckens bröllop utgör ett av de mest uttrycksfulla exemplen på denna inriktning. Verket tillskrivs Pär Axel Olsson, amanuens vid Kulturen i Lund och verksam vid Konstslöjdanstalten under 1910- och 1920-talen.

Motivet har enligt Kerstin Lind (Textila konstmöten – Konstslöjdanstalten i Lund 1897–1932, 2024) bevarats både som arbetsritning och som textilt verk, samtliga signerade med Olssons monogram ”PA” och årtal. Nordiska museet förvarar ett annat exemplar av samma motiv, vilket ytterligare styrker attributionen.

Olsson förenade konsthistorisk bildning med konstnärlig gestaltning, något som tydligt framträder i Näckens bröllop. Kompositionen återger sannolikt en scen ur folkvisan Necken och Jungfrun, där näcken förtrollar en grevedotter. I verket ser vi hästekipaget rusa fram över ett blått himlavalv i en gyllene kärra dragen av en svart och en vit häst – ett laddat möte mellan ljus och mörker, förförelse och förtrollning. Den mörka gestalten vid tömmarna kan tolkas som näcken, medan den gyllenhåriga kvinnan i röd klänning representerar den förförda jungfrun.

Rörelsen i scenen förstärks av de horisontellt tecknade manarna och de fladdrande klädesplaggen, medan svävande gestalter i vitt och blått följer ekipaget genom det drömlika landskapet. Näckens bröllop visar hur Konstslöjdanstalten under denna tid förenade folklig berättartradition med symbolistiskt uttryck och ett konstnärligt textilhantverk av högsta kvalitet.