Tove Jansson

Övergången mellan 1930- och 1940-talet var en tid då Tove Jansson hittade sin plats och blev självständig som konstnär. 1933 påbörjade Tove studier vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, som vanligtvis kallas Ateneum. Där skulle hon vara kvar fram till våren 1937, med återkommande avhopp från studierna. Efter fyra år hade hon ändå etablerat sig som konstnär. Under denna period hände det mycket inom den finländska konstvärlden, man riktade sig utåt, mot europeisk modernism, och ordnade internationella utställningar.

År 1938 gjorde hon sin första studieresa utomlands och inspirerades av kulturen i Tyskland men framförallt av de konstnärliga strömningarna i Paris och Bretagne. Hon skaffade sig en vid hemkomsten en egen ateljé och målarkarriären fick full fart efter en första separatutställning mitt under kriget, 1943.

Kring decennieskiftet bröt Vinterkriget ut, vilket kastade en skugga över Toves liv både som konstnär och privatperson. Det var svårt att få tag på konstnärsmaterial, vänner skickades till fronten och stämningen präglades av en allmän osäkerhet. Trots oroligheterna, var krigstiden en produktiv tid för Tove och hon etablerade sig på den konstnärliga scenen. Den berättande rösten och skönhet är en del av hörnstenarna i Tove Janssons produktion och enligt Erik Kruskopf gav Jansson en idyllisk, rentav harmonisk bild av livet under de tunga krigsåren i sin konst, i vilken det knappt finns några direkta referenser till kriget. Det är med andra ord föga förvånande att verken tilltalade den samtida betraktaren då de gav en motvikt till och flykt från krigets vardag.

Tove framstod från första början som en sällsynt fågel som oförskräckt följde sin egen väg. Före och under kriget stod hon för kritisk satir i den politiska tidskriften Garm och protesterade modigt mot Finlands samarbete med Nazityskland. Även i hennes privatliv var Toves väg okonventionell. Kvinnors ställning, självständighet, kreativitet och jämställdhet var särskilt viktiga för henne, och hon ifrågasatte invanda tankemönster och fördomar – inte som en högljudd agitator, utan som en tystlåten revolutionär vars hela existens var i linje med hennes tro.

I auktionens målning ”Badande pojkar” kan man ana spåren av modernismens förgrundsgestalter - Matisse och Cézanne – både i de levande formerna och i koloriten där hon med en utsökt känsla för valörer ställer varma och kalla färger emot varandra. Motivet är både samtida och klassiskt där betraktaren får ta del av några pojkars lek vid vattnet. Som ofta i Janssons värld, såväl i hennes målningar som i hennes illustrationer, finns det en dualism av ljus och mörker, både bokstavligt och bildligt. ”Badande pojkar” förvärvades av säljaren föräldrar på deras bröllopsresa i Helsingfors 1949 och har aldrig varit ute på konstmarknaden.