Lars Erik Falk har sedan 1950-talet varit ett viktigt inslag på den svenska konstscenen, med ett konkret uttryck som han ständigt förnyade. Efter studier vid Otte Skölds och Isaac Grünewalds målarskolor i Stockholm under mitten av 1940-talet, inspirerades han liksom konstnärskollegorna Olle Baertling och Peter Freudenthal av den tyska arkitektskolan Bauhaus, konsttidskriften De Stijl och den ryska konstruktivismen.
Hans konstnärskap tog sig uttryck i kubistiska och geometriska målningar, men utvecklades snart till dynamiska skulpturer utformade efter noga efterforskning om balansen mellan rörelse och stillhet.
Under 1960-talet var skulpturerna nästan uteslutande i svart, vitt eller omålat stål, för att senare explodera i färger som blått, gult, rött, orange och grönt. Framförallt hyllades ”modulskulpturerna” i stål, som pekade uppåt med 73 graders lutning. Runt om i Sverige ses hans skulpturer på tunnelbanestationer, torg, sjukhus, rondeller och flygplatser.
Flera av Stockholms främsta gallerister har ställt ut Lars Erik Falks verk, bland dem Konstruktiv Tendens i Stockholm. Representerad bland annat på Moderna muséet i Stockholm, Norrköpings museum, Kalmar konstmuseum och Nationalmuseum i Stockholm, samt ett stort antal andra svenska museer och Mondriaanhuis och Musée de Grenoble.