Jacqueline de Jong föddes 1939 i Hengelo, Nederländerna, och avled 2024 i Amsterdam. Under en mer än sextio år lång karriär utforskade hon teman som våld, banalitet, erotik och humor i mänskliga relationer. Måleriet var kärnan i hennes konstnärskap, men hon arbetade också med teckning, skulptur, grafik, smycken och bokutgivning.

Hennes tidiga liv präglades av trauma och förflyttning. Under andra världskriget gick familjen under jorden; hon och hennes mor flydde mot Schweiz med hjälp av den nederländska motståndsrörelsen efter att ha arresterats vid den franska gränsen och nästan deporterats till Drancy. I slutet av 1950-talet studerade hon drama i Paris och vid Guildhall School of Music and Drama i London. Därefter arbetade hon vid Stedelijk Museum i Amsterdam samtidigt som hon studerade konsthantverk och konsthistoria.

Under denna tid mötte hon den danska konstnären och CoBrA-grundaren Asger Jorn, vars inflytande påverkade hennes tidiga konstnärliga utveckling. Även om han var en viktig mentor och partner under tio år fann de Jong snart sin egen riktning. Hon gick med i Situationist International, lämnade gruppen när den tog avstånd från konstnärligt skapande, och grundade och redigerade själv den ambitiösa tidskriften The Situationist Times (1962–67). Genom detta arbete och sina experiment inom måleri, grafik, skulptur och politisk konst etablerade hon sig som en ledande avantgardistisk röst.

De Jongs måleri undviker en linjär utveckling och återvänder ofta till både formella och konceptuella frågor. Hennes verk från 1960-talet omfattar uttrycksfull abstraktion och de våldsamma men humoristiska serierna Accidental Paintings och Suicidal Paintings, liksom den kvicka och erotiska serien Private Lives of the Cosmonauts. Teman som sexuellt begär, krig och våld återkommer genom hela hennes karriär – från 1980-talets Série Noire och Paysages Dramatiques till 1990-talets mer konfliktpräglade målningar. Under 2010-talet hämtade de Jong inspiration från de groteska formerna hos groende potatisar för att utforska naturens absurda och humoristiska sidor genom nya material och fotografisk tryckteknik. I sina senare oljemålningar återvände hon till tidigare motiv, nu med fördjupad resonans och tyngd.