Siri Rathsman

Siri Rathsman var en av de svenska konstnärer som tidigt sökte sig till kontinenten och aktivt deltog i det europeiska avantgardet. Född i Sundsvall och utbildad vid Carl Wilhelmsons målarskola samt Göteborgs Musei rit- och målarskola, sedermera Konsthögskolan Valand, fortsatte hon sina studier i Köpenhamn och Paris. Vid Académie Moderne undervisades hon av Raoul Dufy och Othon Friesz, och påverkades starkt av den tidiga modernismens färg- och formexperiment. Under 1920-talet arbetade hon i en nyrealistisk stil med landskap, interiörer och porträtt, men utvecklade gradvis ett alltmer nonfigurativt bildspråk med inslag av kubism och surrealism.

Från sin ateljé i Paris skrev Rathsman som korrespondent för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning under signaturen Comtesse Belloni, och var en del av den kulturella och politiska kärnan i Paris. Under andra världskriget rapporterade hon från Vichy och utvisades 1943 på grund av sina frispråkiga artiklar – samma år publicerade hon boken Vichy förlorar spelet, en skarp skildring av krigets Frankrike. I måleriet tog hon samtidigt ställning mot nazismens förtryck genom ett nonfigurativt uttryck som trotsade den censur som riktades mot modern konst.

Efter kriget återvände hon till Paris där hennes konst präglades av större färgprakt och rytmisk frihet, ofta i form av grafiska blad och färglitografier. Hon ställde regelbundet ut i Paris, Zürich, Bryssel, London, Stockholm och Göteborg, bland annat tillsammans med samtida som André Masson och Maurice Estève. Den retrospektiva utställningen på Svensk-Franska Konstgalleriet 1951, som visade verk från tre decennier, blev hennes konstnärliga genombrott i Sverige.

Siri Rathsman är representerad på bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö konstmuseum, Kalmar Konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum. Hennes konst bär tydligt spår av det intellektuella och politiska engagemang som präglade hela hennes liv – ett uttryck för mod, frihet och konstnärlig integritet.