Berättelsen om Bahram Gur och Azadeh är en av de mest kända i den persiska litteraturen och har avbildats i otaliga miniatyrmålningar från 1300-talet och framåt. Den skildrar den sasanidiske kungen Bahram Gur på jakt tillsammans med sin slavflicka och harpist Azadeh, ibland kallad Fitna – ”den frestande”.

Under en jaktfärd ber Bahram henne att föreslå ett svårt mål. Azadeh svarar att han ska ”sy” ihop en gasells öra med dess fot, eller i vissa versioner förena en han- och hon-gasell med sina horn. Bahram lyckas med sitt skott, men Azadeh klandrar honom för grymhet och högmod och säger att vem som helst med tillräcklig övning kan göra detsamma. Kränkt dödar Bahram henne.

I senare tolkningar överlever dock Azadeh och drar sig tillbaka till ett torn där hon genom envis träning lär sig bära en ko hela vägen upp för trapporna – en symbolisk handling som visar att även det till synes omöjliga kan uppnås med uthållighet och disciplin.

Motivet blev ett av de mest älskade i den persiska bildkonsten – en berättelse om stolthet, skicklighet och den tunna gränsen mellan makt och medkänsla.