Karl Nordström

I ”Solnedgång, Bohuslän” ser vi tydligt den stilutveckling Karl Nordström hade på 1880-talet och tidiga 1890-talet mot en, i hans egna ord, ”symbolistisk-syntetisktisk” stil som ska ha varit så nydanande i Sverige att till och med den stora konstmecenaten Pontus Fürstenberg ska ha behövt flera dagar för att hämta sig. Som ung konstnär på 1880-talet var Nordström influerad av det franska friluftsmåleriet. Han var en av de första svenska konstnärer som på allvar fastnade för det finstämda franska ljuset vilket vilade över nejderna kring byn Grez-sur-Loing. Nordström hade året innan, i januari 1881, anlänt till den stad som vid tiden ansågs vara konstens källa: Paris. Här utförde han sin kanske första betydelsefulla målning "Trädgård på Buttes Montmartre" (olja på duk, 81 x 65 cm, privat ägo) – en parisisk vårstämning, fångad i en känslig valörstudie i grått, med alla detaljer noggrant återgivna. Men det var här i Grez som Nordström hängav sig åt ett verkligt ingående och inspirerat studium av naturen. Nordström anlände i april 1882 och fann genast åtskilliga lockande motiv, allt tycktes här vara som direkt skapat för en målare.

1886 återvände Nordström till föräldrahemmet i Tjörn i Bohuslän tillsammans med sin fru Tekla. Han applicerade nu sina lärdomar från Frankrike på det svenska landskapet vilket till en början inte visade sig vara lätt. Nordström skriver: ”Man överflyttar nämligen ej utan mödor och bråk en teknik, uppkommen på fransk botten, till svensk jord och tillämpar den ej där genast med önskad framgång.”

Efter att ha fött två barn flyttade Karl och Tekla till Stockholm 1889 där de bosatte sig i det så kallade ”Gula huset” på området Skansen, som ännu inte hade blivit ett friluftsmuseum. Här följde ett antal år av fattigdom för familjen där de hankade sig fram på försäljningen av Teklas trägravyrer. Karl utvecklade under dessa år ett stämningsmåleri och producerade ett flertal Stockholmsvyer höljda i det nordiska skymningsljuset. Det var under dessa år i början av 1890-talet som de nationalromantiska och symbolistiska strömningarna satte sin prägel på Sveriges konstliv. Landskapsmåleriet blev nu inte endast en naturskildring utan även en spegling av människans inre.

1892 började Nordström leta efter nya vägar i sitt konstnärliga uttryck. Under en resa till Köpenhamn hade han möjligheten att studera verk av Paul Gauguin och Vincent van Gogh och tog märkbart intryck. Även konstnärskollegorna Richard Bergh och Nils Kreuger tog del av verken och tillsammans bestämde sig de tillsammans med Nordström att bilda den så kallade Varbergsskolan. Måleriet drog nu inspiration från den dekorativa syntetismen med sammanhängande färgfält. Till skillnad från andra konstnärskolonier vid denna tid var denna sluten från start då de tre konstnärerna ansåg att inga fler medlemmar behövdes. Nordström skriver: ”Kolonin är nu full – Fürstenberg och Hasselberg voro härnere och tittade på våra symbolistisk-syntetistiska tavlor för en tid sen och blevo bägge så förskräckta, att de nog behövde flera dagar för att hämta sig”.