Sällan kommer Wilhelm von Gegerfelts karaktär och speciella begåvning så tydligt till uttryck som i hans skildringar av Venedig med omnejd. Klassiskt skolad som han var, såväl vid Konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm som i Düsseldorf, var det bara naturligt att han förr eller senare skulle hamna i Italien. Men hans sätt att måla de italienska landskapen påverkades också i hög grad av hans mellanspel på fransk och holländsk mark. Åren 1872-85 bodde han i Paris och tillägnade sig där, i likhet med otaliga generationskamrater, det franska friluftsmåleriet. Landets speciella atmosfäriska förhållanden bar han också med sig i sitt mentala bagage, då han 1880 för första gången satte sin fot i Venedig. Märk även att han under de första besöken där behöll den förfranskade stavningsversionen av sitt efternamn (de Gegerfelt).

I Venedig kom von Gegerfelt att utveckla dem stadsmotiv som skulle bli hans mest kända och älskade. Stjärnklara nätter, rodnande solnedgångar och vibrerande, klart dagsljus tilltalade honom i lika hög grad som disiga novembermorgnar. Ibland är gatorna, torgen och lagunerna i hans målningar folktomma, men oftast myllrar de av människor i brokiga kläder och med livliga gester.

Den aktuella kvällsvyn från Venedigs kanaler torde vara utförd under åren 1882-1884.