Ur Björn Springfeldts invigningstal, Jesper Nyréns utställning ”Panorama”, Norrtälje Konsthall, 27 jan 2017:

Här står vi, omgivna av Jesper Nyréns helt nya målningar, svindlande vackra och tillsynes abstrakta - men vi står också mitt i landskapet - som Jesper Nyrén skildrar det.
[…]

Det första jag såg av Jesper Nyrén var examensutställningen från Konsthögskolan 2007. Målningar med triangulära mönster, utförda i den mest fantastiska fördrivningsteknik, där färgen sömlöst går över i en annan, eller vandrar från ljus till mörker.

Häpen blev jag när jag läste titeln på den största: Åkrar och himmel. Alltså en blick på landskapet. När jag frågade Jesper om titelns förhållande till bilden, fick jag veta att det var utsikten från hans professor Ann Edholms gästrum ute på landet. Sedd och fotograferad genom en glasprisma, inhandlad på Buttericks. Drabbad av målningens skönhet och poesin i hans projekt, köpte vi målningen och jag har säkert tillbringat hundratals timmar med att låta blicken vandra i den.

I de bilder vi möter här idag, är trianglarna utbytta mot rektanglar, landskapsmåleriets klassiska format. Trianglarnas pekande mot världen utanför bilden, har ersatts av ett pulserande system i djupled.

Alla bilder i bilden har sin egen materialitet och öppnar på olika sätt mot landskapet, långt ut mot ett fjärran där allt blir smått, eller till ett nära betraktande av det minsta vid våra fötter, som blir stort. Färgerna har Jesper Nyrén samlat under vandringar i skogen. Allt är sett i naturen.
[…]

Konventionellt läser vi en yvig gest, som uttryck för energi, men en sådan kan ju göras i nästintill medvetslöst tillstånd. Den skärpta uppmärksamheten på det minsta penseldrag, det tålamod och den koncentrerade närvaro, som Jesper Nyréns måleri kräver, går för mig utanför det mesta i ackumulerad energi.”