Ur Björn Springfeldts text från 2010-01-11:

”Märit Runsten syr skulptur. Finns det någon rörelse mer motsatt mannens dådkraftiga huggande än denna: nålens spets som genomtränger stoffet och tråden som följer i spåret och dras inåt, in mot den syendes egen kropp?
Gång på gång, hundratals, tusentals gånger.
[…]

I Märit Runstens hand blir nålen ett politiskt vapen och insistensen, det nästan ofattbara tålamodet, en varning: hon kommer inte att ge sig.

Så mycket av den textila konst vi sett tidigare är mjuk också till sitt innehåll, varm och rentav vädjande, medan det vi möter här är något helt annat. Starkt, vackert, praktfullt, självmedvetet och förföriskt, och med en bitande energi i attacken. Lejonklon dold i tassen rispar till när vi minst anar det.
[…]

Runt Märit Runsten upptäcker man Frida Kahlo, Katrine Helmersson, Vera Nilsson, Kiki Smith, Meret Oppenheim, Siri Derkert, Sara Granér, Hannah Ryggen, Lena Svedberg, Eva Aeppli, Barbro Östlihn, Tracey Emin, Guerilla Girls, Lena Cronqvist, Niki de Saint Phalle och massor av andra komma tågande…”