Ur en text av Björn Springfeldt om Morten Løbner Espersen, 2006:

”Konsthantverk är inte konst utan den är bunden till de begränsningar, som bestäms av en nytta. Föremålet skall gå att använda. Alltför många konsthantverkare försöker gå över gränsen till den fria konsten, men måste då stå ut med jämförelser, som gör att föremålen oftast faller platt.

En som håller sig inom gränserna för nyttoföremålet, är den danske keramikern Morten Løbner Espersen (f.1965), som alltid utgår från kärlet. Vilket i sin tur, som ersättning för den kupade handen, förlorar sig i historiens brunn…

Som ung pojke fascinerades Morten av leran och vad som händer när den utsätts för elden. Och på den vägen är det. Ett slags alkemi där processen, oavsett hur erfaren och skicklig keramikern än må vara, aldrig låter sig helt styras. Varje gång ugnen öppnas efter en bränning, är spänningen där och överraskningen. Det är detta samspel med slumpen, som driver Morten och det är främst glasyrerna, som fascinerar honom eftersom dessa är ännu svårare att styra än leran. Ett måleri med naturen som medspelare och där misslyckandet presenterar sig oftare än framgången. Här är Morten en mästare och hans verk äger en skönhet som förstärks och får djup av sinnligheten och det tysta drama som upplevs i ytorna. En poesi för ögat och handen, som uppmärksammats också ute i världen och som gjort honom till professor och ansvarig för den keramiska utbildningen vid HDK i Göteborg.”