Ulla Wiggen, född 1942, är en konstnär med ett sparsamt men mycket särpräglat oeuvre. Mellan 1964 och 1969 producerade hon omkring trettio målningar, varav de flesta skildrar det inre av elektroniska apparater men även porträtt och motiv ur vardagslivet. Ibland är det direkta återgivningar som visar befintliga kopplingar, andra gånger sammanställde hon komponenter från olika håll. Hon använde sig av bilder från tekniska publikationer, där hon fritt valde delar och kombinerade dem till egna nya system.

Wiggen var en av de första som gjorde den nya elektroniska teknologin till ett motiv för måleri. Hon fascinerades av kretskortens och diagrammens värld och fick tillfälle att låna hem några för att använda som förlagor i sitt arbete. Hennes målningar från denna tid kan förstås som bilder under ytan av en annalkande digital värld – både porträtt och måleriska experiment i gränslandet mellan konkret realism och abstraktion.

Under det senaste decenniet har Wiggen gjort en anmärkningsvärd comeback. Moderna Museet ”återupptäckte” henne 2013 när de visade hennes målningar från 1960- och 70-talen i "Moment – Ulla Wiggen". Efter ett uppehåll på nästan trettio år återvände hon till måleriet, denna gång med kroppen som motiv – hjärnan, skelettdelar, revben och tarmar.

År 2022, samma år som Wiggen fyllde åttio, deltog hon i huvudutställningen på Venedigbiennalen. Under åren dessförinnan hade hon haft flera separatutställningar, och 2019 prydde hon omslaget till den prestigefyllda konsttidskriften Artforum. I dag rymmer Moderna Museets samlingar i Stockholm både hennes tidiga ”elektroniska målningar” och de senare verken.