I år skulle Torsten Andersson ha fyllt 100 år. Han var en av Sveriges mest mytomspunna konstnärer – hyllad av kritiker och kollegor, en inspiration för många, men också gåtfull och känd för att förstöra det mesta av det han skapade. Till varje målning gjorde han ofta hundratals skisser och provmålningar, för att sedan bränna allt som inte höll måttet. Hans självkritik var så långtgående att han även kunde ”makulera” målningar som varit färdiga i många år och visats på flera museer och konsthallar.
Torsten Andersson studerade 1945 vid Otte Skölds målarskola, 1947 vid Det Kongelige Danske Kunstakademi och 1946–1950 vid Konsthögskolan i Stockholm. I sina tidiga målningar arbetade han med porträtt av abstrakta objekt där naturen stod modell, som ett sätt att återfinna måleriets möjligheter efter modernismen. Sakta men säkert mejslade han fram sitt eget bildspråk och frigjorde sig från både föregångare och rådande traditioner.

Det är talande att hans utställning på Galerie Burén 1962 bar titeln ”Bilder från Frosta härad”, hans barndomsbygd i Skåne. Där visade han några av sina senare mest kända verk. Efter många år av tystnad visade han på 1980-talet en serie målningar av abstrakta skulpturer med poetiskt ursprung. Han målade säregna, föremålsliknande former mot enfärgade bakgrunder – skulpturer som inte existerade, men som försågs med titlar och referenser till den verkliga världen. Med tiden blev motiven mer konkreta, och i början av 2000-talet fylldes hans dukar av mjuka, textila former och tecken. Bildspråket utvecklades och befästes.

Även om Andersson uppfattades som en radikal icke-konformist var han professor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1960–1966. Parallellt deltog han i flera internationella utställningar och representerade Sverige vid São Paulobiennalen 1959 och 1983 samt Venedigbiennalen 1964. Han tilldelades prestigefyllda utmärkelser som Prins Eugen-medaljen 1995, Rolf Schockpriset 1997 samt Carnegie Art Award 1998 och 2008.
Han är representerad i flera betydande privatsamlingar, liksom på Moderna Museet, Nationalmuseum i Stockholm och Helsingborgs museum. Den främsta samlingen av hans verk finns på Malmö konstmuseum, tack vare en donation från konstnären på 1990-talet.