Bram Bogart kom genom sin vänskap med den svenske konstnären Bengt Lindström i kontakt med den svenska konstmarknaden redan på 1960-talet. Han ställde bland annat ut på konstföreningen i Östersund, Gävle Museum, Konsthallen i Göteborg och Lunds konsthall.

Bengt Lindström kom också att bli den gemensamma länken mellan Bogart och den svenske läraren, sedermera galleristen Kjell Wikner i Östersund. När Wikner, under en tid, studerade franska i Paris arbetade han extra med att rengöra penslar i Lindströms ateljé. Där väcktes ett starkt och bestående konstintresse, vilket senare ledde till att han tillsammans med sin hustru Astrid grundade Galleri 92.

Under mer än 25 år visade galleriet måleri och skulptur av såväl svenska som internationella konstnärer. Lokalen låg på Byvägen 92 – en adress som också gav galleriet dess namn. Att vara gallerist blev för Wikner lika mycket en livsstil som ett yrke. Genom verksamheten öppnades en ny värld av resor och möten runt om i Europa. Astrid och Kjell Wikner knöt kontakter med både etablerade och unga, lovande konstnärer, varav flera kom till Frösön för att ställa ut och bodde hos familjen under sina vistelser i Sverige.

Vid invigningsutställningen 1975 på Frösön var Bogart representerad med ett tiotal verk, vilket blev början på ett långvarigt samarbete.

Östersunds-Posten recenserade utställningen den 15 januari 1975:

”Färg och form har blivit ett i den tjockt påsmetade färgmaterien, som ger intryck av spontan rörelse, samtidigt som minsta modellering verkar meningsfull. Slutintrycket är dualistiskt: hans tungt skulpterade, intensivt färglysande tavlor ger både en känsla av rofylld balans och en inbyggd dynamik av nervig rörelse. Det pulserar som av livets vågor i kraftfullt skulpterade tavlor med chockerande färgackord.”

För Bram Bogart var materialet den centrala beståndsdelen i konsten, till skillnad från konstnärer som enbart ser materialvalet som ett medel. I början av 1960-talet utvecklade han det uttryck som skulle prägla hela hans oeuvre: monumentala, kraftfulla färgformationer uppbyggda av tjocka lager pigment, vatten, fernissa och pulveriserad krita. Resultatet blev mycket tunga verk, vilket ledde till att han konstruerade egna metallramar för att bära vikten.

Denna teknik och detta uttryck följde honom genom hela livet och resulterade i ett unikt konstnärskap som nådde internationell berömmelse. Bogarts verk finns i många privata europeiska samlingar och har visats på välkända institutioner som Guggenheim i New York, Louvren och Centre Pompidou i Paris.

I norra Sverige var det Astrid och Kjell Wikner vid Galleri 92 på Frösön som under många år introducerade och presenterade Bram Bogart för den svenska publiken.