Gösta Adrian-Nilsson (GAN) intar en central position inom den svenska modernismen och framstår som en av dess tidiga pionjärgestalter. Hans konstnärskap präglas av en anmärkningsvärd mångsidighet, såväl i uttryck som i teknisk och stilistisk utveckling.
Debuten ägde rum 1907 med en egenillustrerad diktsamling, vars vinjetter vittnar om en redan utvecklad känsla för den då rådande jugendestetiken. Under det följande decenniet kom Adrian-Nilsson emellertid att helt övergå till måleriet. Efter inledande studier i Köpenhamn reste han 1913 till Berlin, där mötet med kretsen kring Herwarth Walden och galleriet Der Sturm blev avgörande. Här exponerades han för samtida avantgardeströmningar, inte minst Wassily Kandinskys abstraktion och den italienska futurismens dynamiska bildspråk, vilka båda kom att utöva ett bestående inflytande.
I likhet med futuristerna omfattade GAN en fascination för modernitetens teknologiska landvinningar. Hans måleri från denna period kännetecknas av en strävan att artikulera rörelse, energi och rytm, vilket resulterade i kraftfullt expressiva kompositioner med en närmast kalejdoskopisk struktur. Motivkretsen omfattar såväl urbana och mekaniska element – byggnader, fordon och maskiner – som mänskliga gestalter, där särskilt unga, vitala män framträder som återkommande motiv.
År 1920 etablerade sig GAN i Paris, där han under en femårsperiod deltog i det internationella avantgardets diskurs. Under denna tid publicerade han den Kandinsky-influerade programskriften Den gudomliga geometrin, vari han med emfas argumenterade för en icke-föreställande konst. Parallellt genomgick hans eget måleri en förskjutning mot ett mer renodlat geometriskt-abstrakt idiom, präglat av statiska, starkt reducerade former och en ikonografisk stramhet som delvis kan härledas till medeltida bildtraditioner.
Denna reduktion kulminerade kring 1930 i ett konsekvent konkret och plangeometriskt uttryck. Under Paris-åren kom Adrian-Nilsson även i kontakt med medlemmarna i Halmstadgruppen, vars tidiga utveckling inom det geometriska måleriet han kom att påverka i betydande grad. Relationen blev sedermera ömsesidig; under 1930-talets senare del kan även surrealistiska inslag spåras i hans eget arbete.
I auktionens ”Viadukt” tar GAN med oss till fantasifull och scenisk skildring av Torkel Knutssonsgatan på Södermalm i Stockholm. Målningen är med sin brända palett sammanhållen av kompositionens geometri, skarpa vinklar möter spända kurvor. I centrum syns Lundabron, en gångbro som leder från Gamla Lundagatan över Torkel Knutssonsgatan. En motorcyklist i full fart susar ned för backen, en figur försvinner hemlighetsfullt in bakom en knut och en annan figur klädd i monokromt gul dräkt och hatt flanerar uppe till höger på Bastugatan, GANs hemadress från 1932 fram till sin död 1965.