Ragnar Sandberg växte upp i Stenungsund i Bohuslän. Han valde länge mellan att bli författare eller målare men sökte sig till slut in till Valands konstskola, där han studerade för Tor Bjurström under åren 1920-25. Sedan ägnade han sig åt att skriva i några år. 1929 började han åter måla, stimulerad av Ivan Ivarson, och fick tio år senare sitt genombrott som konstnär med separatutställningar på bland annat Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm. Han fortsatte dock att skriva och anses vara den skarpsinnigaste teoretikern bland Göteborgskoloristerna.

Från 1930-talets mitt utvecklar Ragnar Sandberg sitt intresse för rörelse och rytm. Åren 1936-37 reste han till Frankrike varvid han lärde känna Bonnards poetiska måleri, dennes sensuella färger och tidskrävande lasyrer. På samma resa såg Sandberg måleri av spanjoren Francisco Borès, vars svärta influerade Sandberg.

Full med nya intryck återvänder han till Göteborg och låter dukarna fyllas med Göteborgsmotiv, stilleben, badande västkustbor med stark kolorit. Han ägnar sig åt oändliga variationer och upprepningar av vardagsmotiv såsom cyklister, krocket- och fotbollsspelare i rörelse.

Kännetecknande för Sandbergs måleri under denna period är ljusa, lyriska pastellfärger i huvudmotivet, ofta ställda i kontrast till en stringent, dramatisk svärta i detaljerna. Han bygger sina bilder som pussel, där olika delar liksom överlappar varandra, och skapar gärna mönster av ljus och mörker. Den gemensamma nämnaren är, liksom för flera av Göteborgskoloristerna, en upplösning av formen och en expressiv färgbehandling. Sandberg var en djupsinnig konstnär och arbetade mycket metodiskt med sina bildkompositioner, ibland med nästan matematisk noggrannhet.

Målningen "Krocketspelarna" är utförd under denna period och framstår i en jordig palett. Tre barn är parallellt uppställda helt uppslukade av det pågående spelet.