Leander Engström intar en särställning i den svenska konsthistorien som en av de mest färgstarka och temperamentsfulla expressionisterna under det tidiga 1900-talet.
Född i Ytterhogdal i Härjedalen, och uppvuxen i det norrländska landskapet, bar Engström med sig en stark känsla för naturens storhet och dramatik – något som skulle bli ett grundmotiv i hans konstnärskap. Han utbildade sig vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm och sökte sig därefter till Paris, där han 1911 kom i kontakt med den svenska konstnärskretsen kring Matisse. Det var också där han mötte färgens möjligheter som uttrycksmedel – en upptäckt som kom att prägla honom djupt.

Tillbaka i Sverige blev Engström en av nyckelfigurerna i den unga generation som ställde ut på den legendariska De Unga-utställningen 1909 och senare på Expressionistutställningen 1918.

Särskilt kända är hans motiv från Tornedalen, där han fann en outsinlig källa till inspiration. De norrländska fjällen, samer, renskötsel och det skiftande arktiska ljuset gestaltas i verk som pulserar av liv och närvaro. Samtidigt reste Engström ofta – till Italien, Frankrike och Spanien – och dessa resor förde in nya dimensioner i hans konst: ljusets skiftningar, stadsmotiv, arkitektur och nya kulturella intryck.

"Parken", hans verk från 1921, målat i Rom, är ett tydligt exempel på Leander Engströms förmåga att förena nordiskt temperament med sydeuropeiskt ljus och stämning.