"Mot aftonen, Stadsgården"
Signerad Hjertén. Olja på duk 73,5 x 100,5 cm.
Proveniens
Svensk-Franska Konstauktioner, Stockholm, auktion 93, 4 november 1969, kat. nr 45.
Enligt notering a tergo Civilingenjör B. Erik Lundberg (1891‑1980), Malmö.
Bukowski Auktioner, Stockholm, Modern Art + Design 640, 17 maj, 2022, kat. nr 717.
Privatsamling, Stockholm.
Utställningar
Konstakademien, Stockholm, 1936, "Sigrid Hjertén", kat. nr 249.
Litteratur
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén, 2008, jämför konstverken "Sol över hamnen" (1934) s. 153 och "Gråväder" (1934) s. 154.
Elisabeth Haglund, Sigrid Hjertén, 1985, jämför konstverket "Lastångare i Stadsgården" (1934) s. 62.
Övrig information
På 1930-talet återvände Sigrid Hjertén till motivsfären med utsikt över Stadsgården och lyftkranarna som fascinerade henne. I sitt måleri går hon tillbaka bland sina minnen och upplevelser, hon öppnar upp sitt inre och plockar fram det bästa. Med hjälp av sina penslar och sin kärlek till måleriet får hon tillbaka skaparglädjen som exploderar av färg. En svit med lyftkranar målas i olika ljus, från tidig morgon till sen kväll, på samma sätt som Claude Monet avbildade sina favoritmotiv under dagens alla skiftningar. Hon fascineras ständigt av vyn över Stadsgården med kajer och tågvagnar och vidare bort till Gamla Stan där torn och tinnar sticker upp bland molnen. Himlen i den aktuella målningen är skimrande rosa och ger konstverket en monumental effekt, penselföringen är distinkt och kompositionen rörelseladdad. Sigrids måleri på 1930-tal är upplöst, nästan impressionistiskt. Den stora svarta lyftkranen i förgrunden sträcker sig högt över vattnet, upp i himlen.
Konstnärsvännen från Matisse-akademien Carl Palme betecknade målningarna från tiden runt första hälften av 1930-talet som tillhöriga Hjerténs "fullödiga period", då hon hittat fram till något "eget". Med en bestämd och säker penselföring och en konsekvent undermålning preparerade Sigrid duken till en villig resonansbotten. Carl Palme pekade särskilt på stadsgårdsmotiven där hennes teknik att använda breda penseldrag och sedan applicera färgfläckar i olika kulör "skapade bländande och virilt mäktiga konstverk".
Mer om Sigrid Hjertén
Hjertén, Sigrid (1885-1948),svensk målarinna. Tillhörde Matisse-akademin Henri Matisse men aldrig gruppen ”De Unga”, som var förbehållen män. 1911 gifte hon sig med Isaac Grünewald och tillsammans har de sonen, konstnären Ivàn Grünewald. Deras måleri har mycket gemensamt i form, färg och motiv, även ytmässigheten, linjerytmen och kombinationen av varma och kalla färger. Motiven är likartade, men Hjertén är lekfullare i kompositionen, använder mildare färger och markerar inte konturerna med samma kraft. På 1920-talet sedan familjen bosatt sig i Paris koncentrerades hennes motiv till franska stadsbilder, landskap och porträtt. Måleriet är engagerat och växlar mellan oro och harmoni, färgen får en mollton, är mer markant under 30-talet, då hennes typiska, intensiva gula färg dominerar. Hjertén måleri blir allt mer likt van Goghs. I de sista dukarna täcks ytan med sneda färgstreck ur vilka motivet växer fram. 1937 slutade hon måla, då hade sinnessjukdomen brutit ut och äktenskapet med Isaac upplösts.
Läs merFör konditionsrapport kontakta specialist
