Den spanske skulptören och illustratören Baltasar Lobos skulpturer är känd för sina eleganta, abstrakta skulpturer som graciöst förenar modernistisk enkelhet med klassiska teman. Lobo flyttade till Paris under spanska inbördeskriget, där han anslöt sig till stadens växande konstnärskrets. Inspirerad av kubismen och influerad av konstnärer som Picasso och Brâncuși, utvecklades Lobos verk från figurativa representationer till alltmer abstrakta former, ofta centrerade kring moderliga teman och harmoniska, organiska former. Hans distinkta skulpturer, som kännetecknas av flytande linjer och släta ytor, återspeglar en tidlös elegans som cementerar hans plats i den moderna konsthistorien.

I Paris blev Lobo även vän med den svenske skulptören Liss Eriksson och dennes hustru, målaren Britta Reich Eriksson. Detta ledde till att Lobo 1948 deltog i en samlingsutställning i Stockholm och Oslo som de norska och svenska Spanienkommittéerna ordnade för spanska konstnärer i exil. I samband med utställningen lärde Lobo känna familjen Ingrid och Conny Andersson i Björkhagen. Conny Andersson hade deltagit som frivillig i de internationella brigaderna under spanska inbördeskriget. På Galerie Blanche i Stockholm hade Lobo tre år senare, 1951, sin första soloutställning i Sverige. 1977 närvarade Lobo vid invigningen av La Mano, Liss Erikssons skulptur till minne av de Spanienfrivilliga, som återfinns på Katarinavägen. I en nyanlagd park mellan Björkhagens tunnelbanestation och Markuskyrkan finns sedan 2016 Lobos skulptur Moderskap, en donation av Liss Erikssons vänförening.