Oskar Rabin (1928–2018) målade stilleben och landskap, ofta präglade av en dold kritik av det sovjetiska styrelseskicket. Genom sina dystra stadslandskap och röriga interiörer, fyllda med symboler för vardagens tillvaro, förmedlade Rabin en känsla av alienation och stillsam motståndskraft. Han var också initiativtagare till oberoende utställningar, mest känd blev han i samband med den s.k. Bulldozer-utställningen 1974, där myndigheterna med våld förstörde konstverk i ett försök att kväsa konstnärlig frihet. Händelsen blev en stark symbol för motstånd mot censur och Rabin blev en ledande röst inom den icke-konformistiska konströrelsen i Sovjetunionen.

Konstnärligt följde Rabin i spåren av Chaïm Soutine och Marc Chagall och utvecklade i sin skildring av stadslivet i en stil som balanserarde mellan expressionism och realism. Med inspiration från vardagen omfattar hans oeuvre både landskap – såsom barackerna i Moskvaförorten Lianozovo – samt stilleben med Marlboro-cigaretter, vodkaflaskor och sillar inslagna i tidningspapper. Dessa till synes enkla motiv rymmer en lågmäld men tydlig kritik av det sovjetiska systemet.

Ett betydelsefullt verk från 1968, "Stilleben med Fisk och Pravda", visar ett glas och en död fisk placerade på skrynkliga sidor ur Pravda, det officiella kommunistpartiets organ, där en fragmentarisk rubrik antyds på ett provokativt sätt. I sina memoarer "Three Lives" från 1986 uttryckte Rabin en ironisk förvåning över att sådana målningar ansågs oförenliga med tidens godkända konstideal. ”Jag blev klandrad för mina stilleben, för vodkaflaskor och för en sill som låg på en tidning”, skrev han. ”Men har ni aldrig druckit vodka med sill? Vid alla fester, även de officiella, dricker man vodka.”

Auktionens målning, utförd 1970, är ett verk laddat med ovanligt starka symboler. Förutom de återkommande elementen fisken, flaskan och tidningspappret, finns en kyrka i bakgrunden och provocerande nog är det grishuvud som pryder centralbankens rubel-sedel.

Rabins utmanande verk, i kombination med hans frispråkighet, gjorde honom till en framträdande gestalt bland de icke-konformistiska konstnärerna. Hans måleri, ofta expressionistiskt och tydligt anti-heroiskt, stod i skarp kontrast till den officiella sovjetiska konstens ideal. År 1978 uppmuntrade myndigheterna honom att resa till Paris; medan han befann sig där fråntogs han sitt sovjetiska medborgarskap. Rabin kom att leva resten av sitt liv i Paris, även om han senare blev uppmärksammad i Ryssland efter Sovjetunionens fall.

Tillsammans med sin hustru, konstnären Valentina Kropivnitskaja, bidrog Rabin till en kulturell rörelse som värderade personligt uttryck högre än ideologisk anpassning. Trots censur, trakasserier och slutligen exil lever deras arv vidare som vittnesbörd om konstnärligt mod.

År 1990 återställde Mikhail Gorbachev Rabins medborgarskap. Sedan dess har hans verk ställts ut flitigt både i Ryssland och internationellt. I dag finns hans målningar i många museisamlingar och säljs på ledande auktionshus, vilket befäster hans ställning som en central gestalt inom den icke-konformistiska sovjetiska konstens historia.