Den bulgariskfödde konstnären Georges Papazoff fick sin första konstnärsutbildning efter första världskriget av Hans Hofmann i München. I Berlin under tidigt 1920-tal målar han i kubistisk och expressionistisk anda men övergår snabbt till mer samtida trender och han åker vidare till Paris 1924. Hans landsman Jules Pascin introducerade honom nu till sina konstnärsvänner och Papazoff blir en av de första att måla i surrealistisk stil. Då han aldrig anpassar sig till André Bretons ledarskap så ingår han inte formellt i surrealistgruppen varför det tagit tid för att först efter sin död få erkännandet som en tidig surrealistisk målare i samma biomorfa stil som Masson, Miró eller Ernst. Med några av dessa samt Arp ställer Papazoff ut 1926-27 i Brooklyn Museum i en större internationell utställning kurerad av Katherine Dreier som tillsammans med Marcel Duchamp och Man Ray grundade Societé Anonyme 1920, den första gruppering som introducerade USA till Europas modernism genom utställningar, föreläsningar och publikationer. Papazoff utvecklade successivt ett eget typiskt bildspråk där många bildelement som stiliserade hundar, stjärnor, fiskar och månen återkommer under åren.

Grundaren och ledaren för den svenska baletten i Paris, Rolf de Maré samlade samtida konst och blev god vän med Papazoff. Härigenom så fick Papazoff ställa ut flera gånger i Moderna Galleriet i Stockholm, bland annat i en solo utställning 1953 där bland annat Nationalmuseum inköpte några av de 36 verk som nu tillhör Moderna Museet. Verket är virtuost utfört med prismor i olika färger mot en grön bakgrund. I det nu helt mogna måleriet framträder en originell syntes av konstnärens erfarenhet av både kubism, purism och surrealism. Ingen annan konstnär än Papazoff kunde ha utfört detta verk.

Erik Näslund skriver i "Dardel", 1988, sid. 216-217.: "[...]Till Pascins beundrare hörde landsmannen Georges Papazoff, som genast väckte Nils' (Dardels) sympati, 'en stor grov karl med svart rufsigt hår, tjocka svarta mustascher och något av rövare i blicken', enligt Thora (Dardel). Det blev en varaktig vänskap. Rolf köpte många av hans målningar och Nils' värme för honom är inte att ta miste på i de porträtt han gjorde och som måste räknas till höjdpunkterna i Dardels porträttkonst."