Marianne Greenwood föddes som Ebba Marianne Hederström 1916 i Gällivare. Hon växte upp i ett gästfritt hem med kulturella och vetenskapliga intressen, tillsammans med tre bröder och två systrar.

Precis innan andra världskrigets utbrott sökte sig Marianne Greenwood till Stockholm för att utbilda sig på Konstindustriella fackskolan (nuvarande Konstfack). Via hotellskola i Lausanne kom den färgstarka Marianne så småningom till Frankrike. Hon hade sålt sin vigselring för att köpa sin första Hasselbladskamera. Med kameran i hand, men utan ett öre på fickan, anlände hon vid 1950-talets början till det fortfarande krigssargade Paris. Den långa blondinen med nakna fötter och urklippta herrskjortor blev snabbt en populär modell bland dåtidens unga konstnärer.

Marianne blev en nära vän till Pablo Picasso och hans familj. Under sju års tid bodde och arbetade hon på det första Musée Picasso i Grimaldiborgen, Antibes, som guide och husfotograf. Hon utförde ett stort arbete med att dokumentera och publicera konstsamlingarna, bland annat för bokverket ”Picasso à Musée d'Antibes”, 1954. Den enda teckning som Picasso gjorde av henne skänkte hon bort, men hon satt ofta modell för Françoise Gilot, Picassos dåvarande partner. Gilots teckningar finns bevarade i boken Pages d'Amour, med dikter av André Verdet, utgiven 1951, och tillägnad Marianne Greenwood.

Antibes drog till sig författare och konstnärer från jordens alla hörn, och Marianne Greenwood lärde känna kulturpersonligheter som Fritz Lang, Henry Miller, Andy Warhol och Anaïs Nin. Den sistnämnda skulle beskriva henne som ”den ständiga vagabonden”, med ”en sällsynt begåvning för vänskap”. År 2006, en dryg vecka efter att en stor utställning med ett urval av hennes foton öppnat på Etnografiska museet i Stockholm, avled Marianne Greenwood i sitt hem i Antibes. Hon hedrades med en minnesutställning på Musée Picasso.

(fritt ur Svenskt kvinnobiografiskt lexikon skbl.se)

Françoise Gilot visste att hon ville bli konstnär redan vid fem års ålder, och när hon fyllde 21 var hon redan en skicklig konstnär. Hon föddes i Paris och visade tidigt intresse för både konst och vetenskap. Hennes far, som var en välrespekterad affärsman, ansåg att hon skulle bli internationell jurist, men trots hans önskan studerade hon i hemlighet konst i stället för att gå på sina juridiklektioner.

När den världsberömde konstnären Pablo Picasso först fick syn på den unga konstnären efter att ha träffat henne på ett café våren 1943, blev han omedelbart förälskad i henne. Picasso var då 40 år äldre än henne och en av världens mest hyllade konstnärer. De möttes i samband med Gilots första viktiga utställning i Paris, och mötet markerade början på en tio år lång relation. När Gilot träffade Picasso var han redan etablerad, och deras umgängeskrets omfattade poeter, filosofer och författare samt andra berömda konstnärer som Georges Braque, Marc Chagall, Henri Matisse och Jean Cocteau.

Trots att Gilot påverkades av Picassos kubism under deras tid tillsammans lyckades hon utveckla en egen konstnärlig stil. Hennes verk kännetecknas av en förkärlek för organiska former snarare än Picassos ofta skarpa vinklar, och hennes konst är vida uppskattad och omfattar olika motiv såsom stilleben, abstrakta målningar och porträtt av hennes barn samt scener ur vardagslivet. Picasso och Gilot arbetade nära tillsammans, och hon blev mor till två av hans barn, Claude och Paloma, som båda ofta avbildades av sina föräldrar. I sin bästsäljande memoar, där hon berättar om sitt liv med kanske den mest berömda konstnären i modern tid, återger hon vad Picasso en gång sade när de just hade träffats: ”För mig finns det bara två sorters kvinnor, gudinnor och dörrmattor.” Françoise Gilot var sannerligen ingen dörrmatta, och hon var den enda kvinna som verkligen utmanade honom. År 1953 avslutade hon relationen med Picasso och lämnade Vallauris där de bodde vid den tiden. Efter att ha återvänt till Paris med sina två barn fortsatte hon att ägna sig åt konsten och deltog regelbundet i utställningar.