Gustaf och Maja Fjaestad möttes första gången vid Stockholmsutställningen 1897, där Gustaf visade målningen "Herrgårdseken" och Maja ställde ut sina textila arbeten. Året därpå gifte de sig i Väsby, Majas hemförsamling. Det nygifta paret längtade efter att bo på landet, och valet föll på Värmland efter att Gustaf blivit förtjust i landskapets skönhet under en tidigare resa. På inrådan av Christian Eriksson flyttade de till trakten kring Arvika, där de kom att stanna under större delen av sina liv.

Efter en period som hyresgäster i området köpte de sitt första egna hem i Rackstad. Huset låg naturskönt på udden Kampudden vid sjön Rackens södra sida, några kilometer nordost om Arvika. Där byggde de upp både sitt familjeliv och sin konstnärliga verksamhet. Tillsammans fick de fyra barn: Monica, Agneta, Bo och Lars.

Tillvaron på Kampudden präglades av gemenskap och kreativitet. De umgicks flitigt med andra konstnärer och hantverkare i området, och Rackstadkolonin blev en samlingsplats för vänner och kollegor. Hemmet var ofta öppet för gäster, och Maja ansvarade i stor utsträckning för hushållets arbete. Under somrarna tillbringade barnen mycket tid vid vattnet med lek och bad. Agneta Fjaestad Nordmark i "Fjaestads konst", 1999, skriver att konstnären studerade ”vattnets rörelser i vikarna på båda sidor om sitt nybyggda hem, Kampudden, vid sjön Racken. Retsamt tycktes det porlande vattnet utmana konstnären att fånga dess rörelser och reflexer med sin pensel på duk.” Hon skriver också att han med hjälp av sin kamera som han köpt i Oslo 1903 kunde fånga och studera det rörliga vattnets formationer. På vintern fylldes landskapet av snö, och familjen ägnade sig åt skid- och skridskoåkning i den stilla naturen.

Gustaf Fjaestad är idag särskilt känd för sina storslagna vintermotiv. I auktionens ”Skvalpigt vatten i en vik” ser vi en skymningsbild i hösttid. Agneta Fjaestad Nordmark benämner målningen just ”Höst”. Solens sista strålar reflekteras på den krusade vattenytan, björkens brandgula löv rör sig i vinden och som en eldröd accent lyser blomsterprakten i den vid strandkanten placerade gjutjärnsurnan. Fjaestad lyckas med konststycket att avbilda sin vackra omgivning, oavsett årstid, med en finkänslighet och vördnad inför naturens kraft och slående skönhet.