Vår svenska 1700-talsgigant Johan Tobias Sergel prisade vänskap som något av det mest givande och inspirerande för hans konstnärskap. Några personer i hans närhet kan särskilt framhållas och de förenas här i de laveringar som presenteras i auktionen.

Vid tiden för föreliggande teckningars tillkomst hade Sergel nyligen förlorat sin hustru Anna Rella. Baron Jean Jacques De Geer (1737-1809) och Sergel delade en kärlek till konsten, och Sergel hyste också tacksamhet gentemot baronen som förutom att vara en generös mecenat och konstdilettant hade varit ett stöd när Sergel sörjde sin bortgångna fru. Efter att ha samlat kraft hos vännen De Geer på Finspångs slott, reste de tillsammans till generalamiral greve Carl August Ehrensvärd (1745-1800) på Dömestorp på Hallandsåsen senhösten 1796. Inför vännen Sergels snara besök inleddes en brevväxling - det som Ulf Cederlöf kallat deras ”pingpong-tecknande, där de två vännerna likt bordtennisspelare vinklade och returnerade varandras alster” (Carl August Ehrensvärd. Tecknaren och arkitekten, Nationalmuseum 1997, s. 155).
Sergel rapporterar till Elias Martin: ”Vi ritade i kapp. Jag tillstår att jag blev mycket efter, men jag pustade och ritade. Vi hava bytt ritningar och greven arbetar dagligen upp sig i executionen – geniet har han haft och har så länge han andas”.

Den danske konstnären Nicolai Abraham Abildgaard (1743-1809) och Sergel lärde känna varandra under studieåren i Rom. De utvecklade en nära vänskap och stod i livlig förbindelse med varandra genom åren. I december 1796 reste Sergel och De Geer vidare från Dömestorp över sundet till Köpenhamn och umgicks där med Abildgaard. Sergel tecknade ivrigt och resan kan följas genom hans bilder. De Geer blev bedragen av sin hustru och Sergel framställer honom i narraktiga framställningar. Abildgaard tycks ha lidit av tungsinne och Sergel avbildar sin melankoliske vän i ett antal svårmodiga scener. Sergel tycks ha upplevt en period av stor kreativitet, och tecknade redan i arla morgonstund, något som Magnus Olausson i sin nyligen utkomna monografi beskriver som en ”konstnärlig morgongymnastik”. Ehrensvärd och Sergel utbytte teckningar brevledes över sundet och sporrade varandras målarlusta. Sergels beundran för Ehrensvärd tycks ha varit ömsesidig. Sergel hade knappt rest från Dömestorp förrän den övergivne Ehrensvärd tog fram gåspennan och akvarellådan och framställde Sergel som en himlakropp vid horisonten. Han faller på knä inför denna nya kultbild, och tillber sin ”bästa Vän på andra sidan havet”.

Auktionens ena teckning visar hur baronen De Geer hjälps upp i en vagn av Abildgaard och Sergel, sannolikt när de avreser från den danska huvudstaden våren 1797. Sergel kallar den "Den dygdiga Hem Resan" och hans påskrift på baksidan lyder: "Nous etions convennues, Monsieur le Comte Ehrensvärd et moi de donner au Baron J.J de Geer le nom du vertueux” (Greve Ehrensvärd och jag hade kommit överens om att kalla baron J.J de Geer för den dygdige). Denna beteckning som vännerna använde syftade på baronens brist på passioner, hans lugn och hans flegma.

Auktionens andra teckning är en karikatyr där Ehrensvärds fru Sofia har fastnat i den dyiga marken på Dömestorp (Dymelstorp), "Caricature Fru Grevinnan Ehrensvärd Insjunker i en sank Eng på Dymelstorp". Även den torde dateras till 1797, och båda är fina exempel på Sergels flödiga sätt att teckna och lavera under den aktuella tiden.

I en omfattande utställning på Nationalmuseum i Stockholm uppmärksammas Johan Tobias Sergel våren 2026. I den blir det tydligt att Sergel inte bara var en skulptör av absoluta världsklass, utan också en tecknare av sällan skådat slag. Auktionens ypperliga laveringar, tidigare ej publicerade, ställer sig i raden av konstnärens uttrycksfulla produktion som ytterligare komplement till tidigare kända bilder från våren 1797 då Sergel återfann sin inspiration i umgänget med och uppmuntrad av sina vänner.