Kosmopoliten och konstnären Carl Fredrik Kiörboe hade en gedigen och nära relation till djur
och lantliv. Hans morbror, S. A. Norling, var överdirektör vid Veterinärinrättningen i Stockholm
och utgivare av Tidskrift för hästvänner och landtmän. Kiörboe, som var född i Danmark men
uppvuxen i Hamburg och Holland, flyttade som ung vuxen in hos morbrodern och fick av denne
privat undervisning i djuranatomi och veterinärvetenskap. Samtidigt uppmuntrades Kiörboe att
utveckla den talang för teckning och måleri som morbrodern snabbt upptäckte hos honom.
År 1828 tog Kiörboe examen som regementshästläkare. Samtidigt tog han tjänst i Jämtlands
hästjägarskvadron, där han avancerade till löjtnant och fick ryttmästares titel 1837. Året därpå
påbörjade han en studieresa till Berlin, för att ytterligare två år senare flytta till Paris i avsikt att
satsa på en karriär som konstnär. Fram till dess hade han saknat formell utbildning på konstens
område, men han hade redan etablerat sig som tecknare och illustratör i olika publikationer.
Förutom hästporträtt till morbroderns redan nämnda tidskrift utförde han litografiska
djurporträtt åt Quartalstidskrift för landtbruk och husdjursskötsel, som utgavs i Lund åren 1836-41.
Sedan Carl Fredrik Kiörboe anlänt till Paris satsade han helhjärtat på sitt konstnärskap och tog
även lektioner i måleri för en holländsk konstnär. I början saknade han kontakter och karriären
gick ganska trögt, men sedan han 1846 gift sig med en rik änka och förfranskat sitt namn till
Corbeau fick han allt lättare att få avsättning för sin konst. 1856 fick han till och med äran att
måla kejsaren Napoleon III till häst, liksom ett porträtt av kejsarinnan Eugenie som ryttarinna.
Motiv med hästar förblev Kiörboes paradgren genom hela hans liv, men han utförde också ett
stort antal hundporträtt, jaktscener och motiv med rävar i alla upptänkliga former.
Till Sverige återvände Kiörboe endast två gånger på korta besök 1860 och 1864, men han deltog
regelbundet i utställningar i hemlandet, bland annat på Konstakademien. Redan 1858 hade han
blivit utsedd till akademiledamot, och senare, sedan han under Sverigebesöket 1860 målat ett
porträtt av den svenske kungen Karl XV till häst (nu i samlingarna på Gripsholm), utsågs han
även till svensk hovmålare. I Paris var Kiörboe en flitig utställare på Salongen, där han 1844 och
1846 erhöll medaljer för Hjortjakt respektive Räv fången i snaran. Han var även representerad på
flera utställningar i London, på Världsutställningen i Paris 1855 och på skandinaviska
utställningen i Stockholm 1866.
Den sista tiden av sitt liv bodde Kiörboe hos släktingar i staden Dijon. Dit hade han tagit sin
tillflykt sedan hans förmögna hustru avlidit och hans hem i Paris blivit förstört under det fransk-
tyska kriget 1870. Trots begränsad ekonomi och försvagad hälsa fortsatte Kierböe med sitt
djurmåleri in i det sista. Hästar, hundar, rävar förblev hans alltid lika kära modeller.
Den aktuella Jakthundar på andjakt är ett fint och mycket representativt exempel på Carl Fredrik
Kiörboes djurmåleri. Här har han avbildat två jakthundar omgivna av vass i ett sankt sjölandskap.
Den närmaste hunden har blicken stadigt fäst på husse/jägaren/konstnären, som om han
förväntade sig en klapp på huvudet och beröm sedan han så duktigt apporterat den nyss skjutna
anden. Den andra hunden vänder sig bort från betraktaren, med kroppen spänd och den känsliga
nosen ännu vittrandes i luften efter fler möjliga byten.