Pelle Swedlund hör till de svenska konstnärer kring sekelskiftet 1900 som tog starkast intryck av symbolismens stämningsmättade och andliga bildvärld. Hans måleri rör sig ofta i gränslandet mellan verklighet och vision: landskap, stadsmotiv och skymningsscener blir hos honom bärare av känslor, minnen och melankoliska stämningar snarare än rena naturiakttagelser. I hans konst finns ett tydligt intresse för det drömmande och gåtfulla, något som förbinder honom med den europeiska symbolism som växte fram i Paris och Belgien under slutet av 1800-talet.

Efter att ha studerat på Konstakademien i Stockholm mellan 1889-1892 reste Swedlund till Frankrike, där han vistades i både Paris och Bretagne. Där kom han i kontakt med de syntetistiska och symbolistiska idéer som utvecklades kring Paul Gauguin och konstnärsgruppen Nabis. Dessa influenser märks i Swedlunds förenklade former, tydliga konturer och användning av stora färgfält, där färgen inte bara beskriver naturen utan också uttrycker ett inre känslotillstånd. Han inspirerades även av symbolister som Gustave Moreau, vars konst präglades av mystik och allegoriska undertoner.

En särskilt viktig plats för Swedlund blev Brygge, som han började besöka kring sekelskiftet 1900. Den medeltida staden hade då blivit något av symbolismens kultplats efter Georges Rodenbachs roman Bruges-la-Morte, där staden framställs som ett drömlikt och nästan övernaturligt rum fyllt av tystnad, dimma och minnen. För Swedlund blev Brygge en idealisk miljö för hans poetiska måleri. Han målade kanalbilder, kyrkor och kvällsstämningar där det arkitektoniska landskapet nästan upplöses i ett vemodigt ljus. Här utvecklade han sitt mest karakteristiska uttryck: ett lyriskt och suggestivt måleri där staden framstår som en symbol för ensamhet, stillhet och inre kontemplation.

Swedlund vistades också under långa perioder i Italien mellan 1903 och 1912. Där fascinerades han av kvällsljus, historiska stadsmiljöer och sydländska färgskalor. De italienska målningarna skiljer sig delvis från Brygge-motiven genom att de ofta är varmare och mer glödande i tonen, men även här dominerar den symbolistiska stämningen: skymning, stillhet och ett nästan meditativt förhållande till platsen. Hans solnedgångar och aftonbilder från italienska städer visar hur ljuset hos honom blev ett känslomässigt och andligt uttrycksmedel snarare än ett realistiskt fenomen.

Även i Sverige sökte Swedlund miljöer med historisk och mystisk laddning. Han målade på Gotland, särskilt i Visby, vars medeltida ruiner och havsnära kvällsljus påminde honom om Brygges poetiska atmosfär. Han vistades också i Jämtland, i Stockholm och kring den svenska västkusten. Oavsett motiv återkommer samma symbolistiska grundidé: naturen och staden är inte bara avbildade platser utan speglingar av människans inre liv. Swedlunds konst präglas därför av ett lågmält men intensivt känsloregister där ensamhet, dröm och stilla melankoli får visuell form genom färg och ljus.