Elisabeth Keyser växte upp i en välbärgad och kulturell familj och utbildade sig vid Konstakademien tillsammans med bland andra Julia Beck. Hon flyttade senare till Paris där hon studerade för Léon Bonnat och Gustave Courtois och ställde ut regelbundet på Parissalongen under 1880-talet. Vid Världsutställningen 1889 blev hon den första svenska kvinnan att få ett hedersomnämnande för ett porträtt av sin mor.

Efter återkomsten till Sverige 1890 drev Keyser en målarskola i Stockholm och sommartid i Arild i Skåne, där flera nordiska konstnärer samlades. Hon blev särskilt framgångsrik som porträttmålare och anlitades av societeten i både Stockholm och Paris. Hennes verk kännetecknas av mjuka färgtoner och skickligt ljusarbete, ofta utfört i pastell och olja.

I slutet av 1890-talet stod Keyser på höjden av sin karriär med framgångar även i St. Petersburg. Hon avled dock redan vid 47 års ålder, mitt under planerna på att återvända till Ryssland. Keyser räknas idag som en svensk impressionist och finns representerad på flera svenska museer.