Björn Ahlgrensson utförde ett flertal självporträtt, däribland auktionens aktuella "Studie vid lampsken" som gestaltar konstnären och hans fru i sitt hem i Perserud vid Rackensjön. Karin Sidén skriver följande om verket i utställningskatalogen "Rackstadkolonin – Stämningsmåleri, konsthantverk & design": "Han skildrade [...] sig själv inplacerad med en mörk uppsyn i en interiör i sitt enkla hem, med hustrun framställd i bakgrunden som en skugglik gestalt i det dämpade rumsljuset".

Tre år tidigare bodde konstnären och hans fru fortfarande i Stockholm. En dag stötte de på konstnärskollegan Gustaf Fjaestad på Drottninggatan som ska ha uppmanat dem med dessa ord: ”Res på momangen! Jag har upptäckt världens härligaste plats. Utanför Arvika vid en sjö som heter Racken. Va ä Italien mot det!” Detta blev en vändpunkt för det nygifta paret vars livssituation just då var kantat med svårigheter.

Ahlgrensson hade varit bosatt i Stockholm sedan 1890 då han flyttade tillbaka till Sverige efter att ha bott i Paris stora delar av livet. Genom hans pappa, som själv var en erkänd dekorationsmålare, fick Björn anställning som lärling i Carl Grabows verkstad. Här träffade han en annan lärling Fritz Lindström som kom att bli en nära vän och kollega.

Både Ahlgrensson och Lindström lyckades sedan komma i kontakt med Konstnärsförbundet och antogs som elever i dess skola. Ahlgrensson målade flitigt in på nätterna och sysslade ständigt med färgexperiment. Konstnärsförbundet såg lovande på honom och erbjöd honom stipendium för åka på utbildningsresa till Paris. Resan blev inte lång men han hann lära känna konstnärerna Ivan Aguéli och Olof Sager-Nelson som introducerade honom till syntetismen. När han kom tillbaka till Stockholm började han, präglad närmast av Karl Nordström, utforska nordisk naturmystik och hans färgpalett blev dunklare och mattare. Han blev uppmärksammad av kritiker och blev invald av Konstnärsförbundet men samtidigt var hans ekonomiska situation allvarlig.

1900 gifte sig Ahlgrensson med Fritz Lindströms syster Elsa och deras första tid tillsammans präglades av fattigdom och en avsaknad av framtidsutsikter. De hade inte ens ett stadigt boende vid den här tiden. Det var vid detta skede som det nygifta paret stötte på Gustaf Fjaestad på Drottninggatan. Han hade två år tidigare bosatt sig vid Racken utanför Arvika i Värmland med sin fru Maja och när han nu hörde om det nygifta parets svårigheter erbjöd han dem att flytta in i skulptören Christian Erikssons ateljébostad Oppstuhage.

Björn och Elsa tog vara på Fjaestads erbjudande och flyttade in i ateljébostaden. Väl där började Björn utforska det värmländska landskapet med det symbolistiska och stämningsfulla bildspråk. Snart flyttade de ut från ateljébostaden och flyttade istället till Perserud och det är här som han under 1900-talets första decennium skulle måla några av sina mest berömda verk.