”Vykort” är utfört 1985, under Dick Bengtssons sista år. Verket är utfört i den bildmässiga och tekniska metod som utvecklades genom hela hans konstnärskap, där befintliga bilder och motiv hämtade från bland annat vykort, tidningar och böcker bearbetades och överfördes till måleriet. Bengtsson arbetade ofta med kalkering och rutpapper för att föra över motivens konturer, vilket bidrog till de kantiga och tillplattade former som kännetecknar hans måleri.
Collaget hade en särskild plats i detta arbete.

I en intervju har Vera Spalensky, som var Bengtssons gallerist 1982–1989, berättat om en låda med collage som överlevde branden i Bengtssons hem i Voxna 1982. Efter branden tog han fram de bevarade collagen och arbetade vidare med dem. Enligt Spalensky utvecklades ett antal större omarbetade verk ur detta material, däribland ”Vykort”. Hon beskriver samtidigt collagearbetet som en återkommande del av Bengtssons konstnärskap, och menar att även målningarna kunde få en collageartad karaktär, där olika bildelement förefaller sammanfogade snarare än uppbyggda genom ett traditionellt måleri.
Brandkatastrofen i Voxna blev en avgörande händelse i Bengtssons liv och konstnärskap. Ett stort antal verk förstördes, medan den bevarade lådan med collage kom att utgöra ett av de material han kunde återvända till. I Spalenskys berättelse framträder därmed en konkret förbindelse mellan de tidiga collagearbetena och de större målningar som Bengtsson utförde under 1980-talet.
Bengtssons sätt att arbeta byggde på en medveten användning av redan existerande bildmaterial. Han var autodidakt och hämtade motiv från såväl vardagliga bildkällor som konsthistoriska förlagor. Bildernas ursprung förblev ofta avläsbart, samtidigt som de förändrades genom beskärning, sammanfogning och överföring till måleriet. På så sätt kom olika bildvärldar att mötas inom samma komposition.

Även målningens yta utgör en väsentlig del av Bengtssons metod. Han bearbetade färgskiktet med strykjärn för att ge ytan ett åldrat och slitet uttryck och kunde därefter fernissa målningen till en hård, blank yta. Förfarandet knyts ofta till hans intresse för den nederländske konstförfalskaren Han van Meegeren och dennes metoder för att ge nygjorda målningar en äldre karaktär.

Hos Bengtsson finns därmed en medveten spänning mellan det lånade och det egenhändigt bearbetade. Vykort, tidningsbilder och andra förlagor fungerar som utgångspunkt, men genom överföringen till måleriet förändras deras ursprungliga sammanhang. I ”Vykort” förenas denna metod med den bearbetade ytan och den strama, förenklade formen. Resultatet är en bild där spåren av förlagan och av själva arbetsprocessen förblir närvarande.

”Vykort” visades senare vid tre större presentationer av Bengtssons konst: på Lunds Konsthall 1994, Göteborgs Konstmuseum 2001 och Moderna Museet i Stockholm 2006. Verkets utställningshistorik placerar det tydligt i den del av Bengtssons konstnärskap som kom att uppmärksammas i de större museala presentationerna efter hans bortgång.