Lewis började sin konstnärliga karriär inom måleriet, men kom tidigt fram till att skulpturen erbjöd honom bättre möjligheter att uttrycka det han ville gestalta. Han lämnade därför måleriet bakom sig och ägnade sitt fortsatta konstnärskap åt skulptur. Särskilt hans avbildningar av djur har kommit att bli centrala i hans konstnärskap, och han räknas idag som en framstående skulptör inom detta område.

En viktig utgångspunkt för Lewis är mötet med naturen och de vilda djuren i deras ursprungliga miljöer. Hans stora skulpturer av kattdjur kan förstås som resultatet av nära observationer av djurens beteenden, rörelsemönster och kroppsspråk. Den sydafrikanska naturen spelar en betydande roll i detta arbete. Det karga landskapet och den rika faunan och floran på landsbygden mellan Kaphalvön och inlandet har varit återkommande inspirationskällor.

Bland de djur som Lewis återkommer till intar leoparden en särskild position. Djuret framstår som fullständigt anpassat till sin livsmiljö och dess rörelser präglas av en naturlig säkerhet och precision. I Lewis skulpturer försöker han fånga just dessa egenskaper genom att framställa leoparder i vardagliga och aktiva situationer. De kan exempelvis vara på väg någonstans, sträcka ut kroppen, rengöra sin päls, söka efter ett byte eller helt enkelt vila. På så sätt blir skulpturerna inte enbart statiska representationer av djuret, utan också studier av dess rörelse, temperament och relation till naturen.

Samtidigt kombinerar Lewis det uttrycksmässigt kraftfulla med en stor anatomisk noggrannhet. I "Leopard Walking (Fragment)" framträder djurets muskler och kroppens struktur med tydlig precision. Leopardens slanka och vältränade fysik betonas genom skulpturens form, vilket förstärker intrycket av både smidighet och fysisk styrka. Verket kan därför ses som en hyllning till leopardens naturliga elegans, samtidigt som det visar Lewis förmåga att förena realistiska anatomiska detaljer med ett mer övergripande intresse för djurets kraft och närvaro.