Kiki Kogelnik räknas som en av sin tids ledande konstnärer i Österrike. Hon föddes i Bleiburg 1935 och utbildades sig vid Academy of Fine Arts i Wien 1954-58. Sedan 1961 bodde och verkade hon i New York, influerad av flera decennier av samtidskonst. Sedan 1990 kom hon att dela sin tid mellan New York, Wien och Bleiburg.

Efter att ha visat keramik på Bologna Art Fair 1994 frågade Kogelniks gallerist, Judith Walker, om hon kunde tänka sig att göra några huvuden i glas. I början var Kogelnik lite skeptisk eftersom glas var ett helt nytt material för henne.
Hennes inställning förändrades dock helt när hon besökte Adiano Berengos glashytta på Murano i Venedig: "Jag blev genast fascinerad av den stora variationen av arbetsmetoder och de möjligheter som glaset erbjöd".

I maj 1994 skapade Kogelnik 14 olika huvuden från olika skisser. Verken visades först i Düsseldorf och i Amsterdam. Sedan följde flera utställningar då hon presenterades en serie s.k. Venetian Heads, på Europa Design Depot i Klagenfurt, Belvedere Museum i Wien, på Galerie Bei der Albertina i Wien och sedan på Galerie Judith Walker i Klagenfurt 1995.
År 1996 visades Kiki Kogelniks glas för första gången i USA då 16 nya skulpturer ställdes ut på Athenaeum i Chicago.

När Kiki Kogelnik arbetade tillsammans med mästerglasblåsaren fanns Adriano Berengo alltid vid hennes sida, som Kogelnik har beskrivit, inte bara för att översätta hennes idéer till italienska, utan också för att övertyga mästaren om att han kunde åstadkomma något helt nytt med traditionella tekniker. Processen var långt ifrån enkel. Kogelnik har sagt att utan Adriano hade hennes huvuden inte blivit så lyckade. De venetianska huvudena är resultatet av detta framgångsrika samarbete.

Kogelnik beskrev 1994 sitt arbete med sina glashuvuden i Murano tillsammans med mästerglasblåsaren: "...jag började förstå vad glas egentligen är. Det sägs att om vi doppade våra slevar i Venedigs vatten för att sedan hälla det i huvuden – och vattnet stelnade och blev till glas. Transparent – stelnat i sitt flöde – blev det en manifestation av ett elements förvandling. Jag överraskades av denna metamorfos: det heta blev kallt, det flytande blev hårt. Därför kallar jag denna serie ’Venetian Heads’ – det är inte bara platsen där de skapades – det är också deras natur.”