Agnes Cleve växte upp i en högborgerlig miljö i Uppsala, där fadern var professor i kemi. Efter studier vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm, nuvarande Konstfack, verkade hon som formgivare med arbeten präglade av jugendstilens dekorativa formspråk.

Vid sekelskiftet 1900 övergick Cleve till måleriet och studerade för Carl Wilhelmson vid Valands konstskola i Göteborg. I hennes tidiga måleri framträder tydliga spår av Wilhelmsons inflytande, vilket även kom att omfatta deras personliga relation. Bevarade brev vittnar om en kärleksförbindelse mellan lärare och elev, som fick konsekvenser för bådas äktenskap.

I början av 1910-talet mötte Cleve konstnären John Jon-And, som var tretton år yngre. De reste tillsammans till Paris 1913 och gifte sig 1915. Vistelsen i den franska huvudstaden innebar en betydelsefull vändpunkt i Cleves konstnärliga utveckling. Här kom hon i kontakt med det moderna måleriets nya riktningar, inte minst kubismen, och studerade vid konstskolan La Palette för Henri Le Fauconnier och André Dunoyer de Segonzac.

Cleve hörde till den begränsade krets svenska kvinnliga konstnärer som vid denna tid sökte sig till det internationella avantgardet i Paris. Hennes konstnärskap utvecklades emellertid i hög grad självständigt, vid sidan av de mer etablerade grupperingarna. I hennes arbeten framträder en säker teknisk förmåga och en personlig bearbetning av det moderna måleriets uttrycksmöjligheter.

Vid återkomsten till Sverige 1914, i samband med första världskrigets utbrott, hade förutsättningarna för Cleves fortsatta konstnärliga utveckling etablerats. Under återstoden av 1910-talet utvecklade hon ett dynamiskt måleri där kubistiska och expressionistiska element förenades. Stadsbilder och landskap intog en central plats i produktionen, vars formspråk präglas av rörelse, rytm och en strävan att gestalta motivens strukturella uppbyggnad.