Vy över Slussen
Signerad Sven Erixson. Utförd tidigt 30-tal. Olja på pannå 64 x 81 cm.
En stark expressivitet präglar Sven X:et Erixsons Stockholmsvyer från 1930-talet. Tillsammans med sin kärlek Bojan bodde han på Södermalm, först på Urvädersgränd och från 1934 på Bastugatan, med vidsträckt utsikt över staden. Hans lust att registrera stort som smått tycks ha varit outsinlig. Människornas vardagsliv och stadens mångfald fascinerade honom, liksom de nya neonskyltarna och ljusen som förändrade stadsbilden efter mörkrets inbrott. Stockholm befann sig i snabb omvandling, där modernitetens nya uttryck och tekniska landvinningar successivt tog plats i stadsrummet.
I X:ets närmaste omgivning fanns en rikedom av motiv. Ett av de mest spektakulära var omdaningen av Slussen, stadens pulserande knutpunkt, under 1930-talets första år. Särskilt fängslades han av den gamla Katarinahissen, uppförd 1883 i trä. Med sin stålkonstruktion och tekniska elegans påminde den om Eiffeltornet i Paris och framstod som en symbol för den moderna tidens framsteg. Hissen drevs ursprungligen med ångkraft, men elektrifierades 1915. Även den berömda Stomatolskylten, Sveriges första rörliga neonskylt, var knuten till platsen. Den monterades på Katarinahissen 1909 och flyttades 1933 till en närbelägen byggnad på Klevgränd 1.
Det var framför allt den gamla Katarinahissen som upptog X:ets intresse. Han återkom gång på gång till motivet, i en sådan omfattning att han själv lär ha skämtat om sin fascination. Inför en utställning i Norge ska han ha sagt: ”Nu har jag målat den så många gånger att de inte såg någon annan utväg än att riva den.” Hissen revs mycket riktigt 1933, innan han hade avslutat sitt sista verk med motivet. Den nya Katarinahissen stod färdig 1935, men den saknade sin föregångares särprägel som hade fängslat konstnären. I den gamla hissens konstruktion fann X:et inte bara ett återkommande motiv, utan också en koncentrerad bild av ett Stockholm i förändring.
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs merFrakt kan endast beställas genom att kontakta specialdelivery@bukowskis.com.
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.