Efter att ha återvänt till Sverige i slutet av 1920-talet, efter nästan tio år i Paris, drabbades Sigrid Hjertén av en allvarlig psykisk kollaps. Hon blev inlagd på Beckomberga mentalsjukhus, där hon under en längre period befann sig i ett närmast katatoniskt tillstånd och inte längre kunde måla. Hennes make, Isaac Grünewald, försökte hjälpa henne tillbaka till konsten genom att ta med sig dukar och färger till sjukhuset. Så småningom förbättrades hennes hälsa, och hon kunde återigen börja måla. Under början av 1930-talet tillbringade paret återkommande somrar på den franska Rivieran, där de målade tillsammans.

I Hjerténs målningar från de följande åren blir färgen alltmer central. Den tar över huvudrollen från motiven och landskapen, och hennes konst präglas av en stark expressivitet och intensitet. Färgen blir ett självständigt uttrycksmedel och tycks nästan ta över hennes måleri.

Under en period då hennes hälsa tillfälligt förbättrades fick Hjertén möjlighet att resa till Palermo på Sicilien 1934 där hon under flera månader helt gick upp i sitt måleri.

I sina Minnesanteckningar beskriver sonen Iván sin mors särpräglade penselföring som något som i hennes närmast visionära verk blir ett slags signaturmelodi. Han liknar effekten vid ett regn av ljus och färger från en regnbågsliknande palett. De diagonala penseldragen skapar en levande yta där färgerna tycks skimra och röra sig. Under 1930-talet utvecklade Hjertén ett djärvt och nyskapande färgspråk som skilde henne från många av hennes samtida. Hon visade gång på gång en vilja att experimentera och utmana konstens gränser, först som avantgardistisk expressionist under 1910-talet och senare genom de intensiva och färgstarka skildringarna av sin omgivning under 1930-talet.

Det aktuella motivet föreställande en siciliansk vattenbärerska kan på så sätt betraktas som ett känslomässigt avsked till en värld fylld av färger och stämningar som Hjertén alltmer tycks ha uppgått i. Formerna löses upp och övergår i ett nästan extatiskt bildspråk, där färgerna och känslorna står i centrum.