Edward Krasiński (1925–2004) var en central gestalt inom den polska nyavantgarden och en av 1900-talets mest betydelsefulla östeuropeiska konstnärer. Hans konstnärliga bana tog form relativt sent. Efter studier i formgivning och måleri i Kraków flyttade han till Warszawa 1954, där han arbetade som illustratör och formgivare. Vid sidan av sitt yrkesliv utvecklade han ett måleri präglat av dadaism och surrealism, innan han övergav det traditionella måleriet för att utforska nya konstnärliga uttryck. År 1965, vid fyrtio års ålder, höll han sin första separatutställning.
Ett av Krasińskis mest karakteristiska uttryck var användningen av blå självhäftande tejp, som från 1968 kom att bli ett återkommande och ikoniskt inslag i hans konstnärskap. Konstnären beskrev själv sin metod med orden: ”Jag placerar den horisontellt, på 130 centimeters höjd, överallt och på allt.”Den blå linjen utvecklades från ett till synes enkelt ingrepp i den omgivande miljön till ett självständigt konstnärligt språk.
År 1970 flyttade Krasiński in i den polske konstruktivisten Henryk Stażewskis lägenhet i Warszawa. Stażewski blev en nära vän och betydelsefull mentor, och introducerade honom för viktiga gallerister. Efter Stażewskis död 1988 bearbetade Krasiński förlusten genom tillfälliga verk och installationer.
År 1989 presenterade han utställningen Homage to Stażewski på Foksal Gallery (som han också var med och grundande). Här återskapade han det gemensamma hemmet genom storskaliga fotografier av interiörens olika delar, däribland bokhyllor, väggar och Stażewskis målningar, kombinerade med Krasińskis egna verk. Installationen utgör grunden för det som i dag är känt som Avant-Garde Institute.
Krasińskis internationella genombrott tog ytterligare form 1970, då han deltog i den tionde internationella Tokyo-biennalen, Between Man and Matter. När hans konstverk försenades under transporten svarade han med en handling som kom att få stor betydelse för hans konstnärskap och som har betraktats som en föregångare till den polska konceptkonsten.
I stället för att invänta verken skickade han ett telex där ordet ”BLUE” upprepades femtusen gånger. Han hade i förväg telegrammerat arrangörerna och instruerat dem att lägga ut den långa pappersremsan på en piedestal tillsammans med det tidigare telegrammet.
Den cirka 80 meter långa remsan visades fram till dess att de avsedda verken anlände. På Krasińskis instruktion placerades telexremsan därefter i en skottsäker glasmonter. Genom denna till synes enkla men radikala handling försköts fokus från det fysiska konstobjektet till idén, instruktionen och själva konstnärliga gesten. Det finns något både humoristiskt och radikalt i detta. Krasiński behövde inte ens sina skulpturer för att skapa ett konstverk – han kunde låta en idé, ett ord och blå tejp ta deras plats.
Kanske är det just där hans mästerskap ligger: han gjorde det till synes obetydliga oändligt betydelsefullt. En enkel tejpremsa kunde markera ett territorium, mäta ett rum och få oss att se vår omgivning med nya ögon.

Galleri Art-On i Halmstad grundades 1989 och etablerade sig som en betydelsefull aktör på den svenska konstscenen. Genom ett engagerat utställningsprogram presenterades såväl svenska som internationella konstnärer, med särskilt fokus på polsk samtidskonst. Galleriet arrangerade även utställningar i samarbete med externa institutioner och bidrog till att introducera flera internationella konstnärskap för en svensk publik.