År 1912 utgör en milstolpe i den franska kubismens historia. Det var året då den första banbrytande utställningen ägde rum, där kubistiska konstnärer samlades och för första gången presenterades för allmänheten. Det var också året då den franska kubistiska skolan beslutade att bilda gruppen La Section d’Or (Den gyllene sektionen) för att ställa ut sina verk tillsammans. Samma år publicerade Jean Metzinger och Albert Gleizes dessutom Du Cubisme, den första och mest omfattande framställningen av detta revolutionerande nya sätt att avbilda världen.

Många av de nya idéerna växte fram under de veckovisa diskussionerna i Jacques Villons hem i en förort till Paris. Metzinger och Gleizes fick sällskap av bröderna Duchamp, Delaunay, Le Fauconnier, Gris, Léger, Picasso och Archipenko, bland andra. Matematik och geometri spelade en central roll i diskussionerna, och det var Metzinger som ursprungligen uppmärksammade de stilistiska likheterna i Picassos, Braques och Delaunays målningar. Den kubistiska utställningen, som omfattade 180 verk av 31 konstnärer, ägde rum på Galerie La Boétie i oktober 1912. Den blev framgångsrik, och kubismen kom nu att erkännas som en ny avantgardistisk rörelse. Metzinger förtjänar stor uppskattning för detta, eftersom han inte bara bidrog som konstnär och utövande kubist, utan också som skribent som förklarade för en ännu oinvigd publik hur dessa nya idéer kunde förstås.

Året därpå skrev Apollinaire att Metzingers ”konst, som blir alltmer abstrakt men samtidigt alltid förblir förtjusande, lyfter fram och försöker lösa estetikens svåraste och mest oförutsedda problem”. (D. Robbins, Jean Metzinger: At the Center of Cubism, i Jean Metzinger in Retrospect, utställningskatalog, Iowa City, 1985, s. 44.)

Den tyske konsthandlaren Daniel-Henry Kahnweiler, som spelade en mycket viktig roll för många av dessa konstnärer, gav till en början sitt stöd åt de kubistiska målarna. Detsamma gällde Léonce Rosenberg, som ärvde ett galleri och en mindre förmögenhet och som 1915 beslutade sig för att öppna Galerie l’Effort Moderne på rue de la Baume i Paris. Kort efter öppnandet inledde han ett samarbete med Metzinger, Gleizes, Hayden, Herbin och andra avantgardistiska konstnärer.

Under första världskriget motsatte sig Metzinger aktiv militärtjänst, trots att han kom från en militärfamilj. I stället skickades han till fronten som sjukvårdsbiträde, där han bevittnade krigets fasor. Dessa upplevelser skakade Metzinger djupt, eftersom han var en uttalad pacifist. När han hade återhämtat sig från sina krigsupplevelser sökte han nya vägar i sin konstnärliga utveckling, liksom många av hans konstnärskollegor och vänner.

I ett brev till Gleizes daterat den 4 juli 1916 förklarar han:

”Efter två års studier har jag lyckats fastställa grunderna för denna nya typ av perspektiv som jag har talat så mycket om. Det är varken Gris materialistiska perspektiv eller Picassos romantiska perspektiv. Det är snarare ett metafysiskt perspektiv – jag tar fullt ansvar för ordvalet. Du kan inte ens föreställa dig vad jag har kommit fram till sedan krigets början, genom att arbeta utanför måleriet men för måleriets skull. Den fjärde dimensionens geometri har inte längre några hemligheter för mig.” (D. Robbins, s. 21.)

Denna nyupptäckta fjärde dimension innebar en betydande förändring i Metzingers sätt att närma sig måleriet. År 1919 presenterade Rosenberg en separatutställning med hans verk som en del av en serie utställningar avsedda att visa att kubismen fortfarande var högst levande, trots att fyra år av krig hade passerat.

Sedan renässansen har den kubistiska rörelsen utforskat de mest revolutionerande konventionerna kring rum och perspektiv inom den västerländska konsten. Kubismen är utan tvekan en av 1900-talets mest betydelsefulla konstriktningar och har haft en avgörande betydelse för efterföljande generationer av konstnärer.¨

Nature morte (Poissons, bouteille de Bordeaux, la baguette) utgör en mästerligt utförd stillebenkomposition, balanserad mellan fält av starka färger, tydligt avgränsade mörka konturer och skuggade partier. De skarpt markerade konturerna och den volymskapande skuggningen av de rundade formerna accenttuerar varje föremål, vars dramatiska silhuetter framträder genom mörkare skuggning till vänster och ljusare färgtoner till höger. Dessa gestaltningselement är typiska för denna period i Metzingers konstnärskap.