Jean Bazaine anses ofta som ledaren för den franska konstinriktningen lyrisk abstraktion där både andra franska konstnärer som Pierre Soulages, Alfred Manessier och Roger Bissière ingick, men även konstnärer som kom tillbaka till Paris efter kriget, såsom André Lanskoy, Jean-Paul Riopelle och Zao Wou-Ki. Gemensamt för dessa var ett avståndstagande från de konstinriktningar som dominerat före kriget, dvs kubism, surrealism och geometrisk abstraktion. Genom den lyriska abstraktionen fick konstnärerna utrymme för att uttrycka sina personliga känslor och stilen blev helt förhärskande under större delan av 1950-talet.
Den aktuella gouachen är från konstnärens bästa period, slutet 1940-talet och tidigt 1950-tal, och representerar troligen ett abstraherat träd. Erik Olsons dotter Viveca Bosson levde under 20 år med Bazaine i Frankrike och hon har berättat att Bazaine inte fokuserade på grenarna i ett träd, utan på mellanrummen. Med denna insikt framstår verket nog just som ett sådant träd.