Hugó Scheiber kom från Budapest till Wien vid åtta års ålder, där hans far arbetade som skyltmålare för Pratertheatern. Som femtonåring återvände han med familjen till Budapest. Där arbetade han om dagarna för att hjälpa till att försörja familjen och gick på kvällarna på målarkurser vid Designskolan, där Henrik Papp var en av hans lärare. Han avslutade sina studier år 1900. Till en början målade han i en postimpressionistisk stil, men från 1910 och framåt märks ett växande intresse för den tyska expressionismen och futurismen. Det gjorde hans konst ointressant för det konservativa ungerska konstetablissemanget.

År 1915 träffade han dock den store italienske avantgardisten Filippo Tommaso Marinetti, och de två blev nära vänner. Marinetti bjöd in honom att ansluta sig till den futuristiska rörelsen. Den särpräglade modernistiska stil som Scheiber utvecklade låg dock närmare den tyska expressionismen än futurismen, och den gled så småningom över i ett internationellt art déco-manér som påminner om Ertés. År 1919 ställde han ut tillsammans med sin vän Béla Kádár på Hevesy Salon i Wien. Utställningen blev en stor framgång och fick till slut Budapests konstmuseum att förvärva några av Scheibers teckningar. Uppmuntrad av detta flyttade Scheiber tillbaka till Wien 1920.

En annan vändpunkt i Scheibers karriär kom ett år senare, när Herwarth Walden, grundare av Tysklands ledande avantgardetidskrift Der Sturm och av Galerie Der Sturm i Berlin, fick upp ögonen för hans verk. Scheiber flyttade till Berlin 1922, och snart publicerades hans målningar regelbundet i Waldens tidskrift.