Carl Kylberg
BREV från Carl Kylberg i Stockholm till GAN (Gösta Adrian-Nilsson) i Lund. Daterat "Datum obekant 1931".
Två dubbelvikta ark om totalt fyra handskrivna sidor. Innehåll: "Käre Gösta! Jag är lugn emedan jag vet att du ej begär det orimliga som är lika med fullt av brev från mig. Inte ens tack för dina egna underbara brev begär du förr det kommer så du förstår att ..[?].. vet vem jag skriver till nu. Och nu äntligen tack! Minst sagt. Ödet har låtit din hitkomst dröja något, men hur jag än längtar få återse dig här är nog det lilla dröjsmålet en mycket vis återhållsamhet i maskinens gång innan kuggarna griper in i varandra igen. Jag kan icke ge dig ett svagt begrepp om hur här ser ut och hur här arbetas, så om du hade kommit nu skulle vi knappt hunnit ta dig i famn. Vi begagnar denna tid då Ruths patienter har jullov till att spika och packa och skräpa ner i alla rum. Nu gör vi nämligen till och med alla ramarna själva och förgyller dem. Hjelmars[?] voro odugliga. Hadar Jönzén och Ruth gno som slavar och som en slav gnor även jag med penslarna förstås. Jag tror att du skall fyllas av förvåning över vad som skett på denna tid. Jag kan inte skriva något om konsten men du och jag förstå varandra som kuggar i Guds maskin, inte endast förstå, utan även göra vad de skola. Det vet jag! Käre Gösta låtsas nu att detta är ett brev. Jag hinner inte mer men du kan tro vi kramar dig alla med bläck - det som nu rinner för din skull. Jag skall efterkomma dina önskningar i brevet. Ruth, Lisbeth och Hadar J. sända hjärtehälsningar och vi önska dig alla snart välkommen. Jag är förfärligt spänd på hur det skall bli när du kommer och när du får se hur[överstruket] vad vi gjort. Jag tror att hela världen måste hyvlas[understruket] ren från dumhet så som vi hyvla bort grannlåterna från ramarna hänsynslöst varje dag. Din vän hälsar dig Carl". I marginalen ett tillägg: "Framför min hälsning till de dina". Cirka 28,5 x 21,5 cm.
Reva/Revor. Vikveck. Mjuka hanteringsveck. Gulnad.
Proveniens
Fil. lic. Harry Runnqvist, verkställande direktör för Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Fil. dr. Jan Runnqvist, verkställande direktör för Galerie Bonnier, Gèneve samt Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm (i arv från ovanstående, hans far).
Därefter i arv.
Övrig information
Visas på Arsenalsgatan 2.
I detta brev får läsaren en intressant inblick i hur de numer berömda ramarna till Carl Kylbergs målningar kom till. Kylbergs egen berättelse ansluter till vad Brita Knyphausen skriver i "Carl Kylberg. Färg och idé" (1965): "Något före denna utställning hade Kylberg gjort en ny bekantskap, som utvecklades till vänskap, denna gång med en konstnär. Det var Hadar Jönzén, som egentligen hörde hemma bland 1909 års män och som gått på Matisse's målarskola 1909-10. Efter ett tjugotal studieår på kontinenten, i England och Spanien, återvände han till Sverige i slutet av tjugotalet. I Kylbergs måleri fann han något, som han inte sett motsvarigheten till under alla sina utlandsår, och han fick ett 'nytt hopp om modernt måleri'. Snart hörde den yngre målaren till Kylbergs uppriktiga beundrare. Men liksom tidigare i förhållande till Gösta Adrian-Nilsson var inte konsten de båda vännernas centrala diskussionstema utan andra ting, kristendom, litteratur, nyindisk filosofi, religiösa spörsmål. Emellertid kom Jönzén också med ett praktiskt råd, som blev betydelsefullt för Kylberg. Ramarna utgjorde fortfarande ett för konstnären besvärligt ekonomiskt problem vid utställningarna. Han kunde inte kosta på sig annat än smala fabrikslister. Kamraten rådde honom då att i stället köpa rålister och gör ramarna själv. Detta var upptakten till de typiska ramar, som nu finns på så gott som alla kylberg-målningar. Ofta var det Jönzén och konstnärens hustru, som sågade och snickrade ihop ramarna av omålade lister som sedan kunde få en ytterligare 'nertäljd' profil och därefter bronserades eller förgylldes av de båda rammakarna. Fördelen med dessa ramar - utom prisbilligheten - var den enhetlighet som uppnåddes, något som verkade välgörande på de stora utställningarna".
Formgivare
Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.
Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.
Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.
Läs mer