BREV från Ingmar Bergman till dottern Anna i Stockholm, daterat Karlaplan 10, 19.2.(19)99. Kuvert medföljer.

Visas på Arsenalsgatan 2.

Brevet skrevs av Ingmar Bergman i sin dåvarande bostad på Karlaplan 10, det så kallade "Strindbergshuset", i Stockholm. Namnet kommer av att huset år 1969 byggdes på samma geografiska plats (Karlavägen 40 [numer Karlavägen 82] ) där det så kallade "Röda huset", i vilket August Strindberg bodde under åren 1901 till 1908, tidigare legat. År 2003 gjorde sig Ingmar Bergman av med lägenheten för att flytta permanent till Fårö. I en intervju med Betty Skawonius (Dagens Nyheter 2004-07-14) i samband med att Ingmar Bergman skulle göra debut som "sommarpratare" i Sveriges Radio P1 (sänt 18 juli 2004) redogjorde Ingmar Bergman för bakgrunden: ”Hans sista uppsättning blev Ibsens ’Gengångare’, 2002, på Dramaten. Så hade han sagt förr, men nu var det allvar. I höstas gjorde han sig av med Stockholmsvåningen på Karlaplan, för att aldrig utsättas för frestelsen att ringa upp Staffan Valdemar Holm och säga: ’Hörru nu är jag sugen på att sätta upp ’Drottningens juvel-smycke’ ’. Stockholm har blivit alltmer avskyvärt för en akustiskt överkänslig, som uppfattar ett oavbrutet oväsen dygnet runt. – ’Efter ’Gengångare’ bestämde jag att nu får det vara färdigt. Nu är det kört. Dom ska inte behöva bära mig ut från teatern. Jag går själv. Ingen ska säga: Nu måste gubben ha vett att sluta. - Och så älskar jag detta Fårö. - Det händer ofta att jag går här och inte talar med en enda människa under en hel dag. Jag är väldigt fascinerad av det här med att tiga, att vara tyst' ”.

Brevets innehåll koncentreras kring dottern Annas besök i Stockholm för att ta hand om sin mor Ellen. Ellen Bergman var, i sitt andra äktenskap (hon var dessförinnan gift med fotografen Christer Strömholm), gift med Ingmar Bergman under åren 1947-52, under vilken tid makarna fick barnen Eva, Jan, Anna och Mats.

Ellen Bergman som föddes 23 april 1919 i Göteborg var en svensk regissör, koreograf, skådespelare och dramatiker. Ellen Bergman studerade dans och koreografi i Dresden 1937–39. Hon var koreograf vid Helsingborgs stadsteater 1944–46 och vid Göteborgs stadsteater 1946–54, regissör och koreograf vid Uppsala stadsteater 1957–59 samt teaterchef för Karlstads nya teater 1955, Atelierteatern 1965–69 och Göteborgs kammarteater 1974–84. Hon var också verksam som frilansande regissör samt pedagog.

Brevets datering sammanfaller med Ellens kraftigt försämrade hälsa mot slutet av livet vilket medförde svår värk samt, under en period, totalförlamning. Ellen Bergman använde sin egen förtvivlade situation som en plattform för politisk debatt där hon, in i det sista, agiterade för gamlas rätt till dödshjälp; rätten att få somna in på ett värdigt sätt, i stället för att plågas, kämpa och gå bort under dödsångest. Som förespråkare för aktiv dödshjälp trädde hon fram i media med en vädjan att få dö: "Jag är vän med min död. Dödshjälp vore en befrielse. Fy skäms, läkare och präster som missunnar medmänniskor denna lindring".

Ellen Bergman avled i en ålder av 87 år den 6 mars 2007 i Stockholm.