”Johanna Fjaestad är en av dessa drivna målare som hämtar inspiration och näring från historien. Men här behöver vi inte gå särdeles långt tillbaka för att finna relaterade likheter: kanske till en Luc Tuymans eller varför inte den sorgligt bortglömde Hugo Zuhr.
Vid mina tidigare möten med Fjaestads verk har den abstraherade formen spelat något av en huvudroll; i de känsligt ansatta färgstråken och med en morandiskt nedtonad färgskala har figurationen fått stå tillbaka. Icke så här, på den aktuella utställningen anas fotoförlagorna, om än i tämligen upplöst form.
Bra eller dåligt? För en konstnär är det en ganska så ointressant fråga. Man arbetar med det som förefaller mest naturligt för stunden. Abstrakt eller figurativt är ett spörsmål av underordnad karaktär. I Johanna Fjaestads fall är uttrycket formbart efter problematiken – ett klokt val av en konstnär i färd med att bygga sitt eget tempel.”
Recension, omkonst.com, Leif Mattsson