Bukowskis Internationella Höstauktion nr 518, 5-7 December 2000, katalog nr 864.
Wivica Ankarcrona Borells samling.

Bukowskis har fått förtroendet att sälja delar av samlingarna av konst och antikviteter efter Wivica Ankarcrona Borell (1935-2019).

Grunden till samlingarna lades av konteramiralen Sten Ankarcrona (1861-1936) som under tjänstgöring som officer i franska flottan 1885-89 fick upp ögonen för asiatisk konst, framförallt japansk. Samlingarna utökades sedan under senare resor framförallt på 20-talet.

Från 1911 installerade sig familjen i en herrgårdsliknande etagevåning vid Sturegatan i Stockholm. Det eleganta hemmet dokumenterades i tidskriften Svenska Hem i Ord och Bild, 1928 där också sommarhuset med japanska trädgårdar och ett komplett japanskt hus skapats. Reportaget ger en inblick från samlandets guldålder och på det omfång den med tiden så berömda japanska samlingen hade. Gästboken över besökare innehåller såväl kung Gustaf VI Adolf som Japans kronprins (senare kejsare) Akihito.

Sonen advokat Sten S:son Ankarcrona (1904-1981) fortsatte samlandet, bland annat svenskt 1700-tal som väl kompletterade gamla arv där namn som Bergenstråhle, Bohnstedt, Cassel, Mörner och Lybecker förekommer.

Wivica, gift med livmedikus Ulf Borell, förde traditionen vidare. Hon var en trogen besökare på auktioner och museer samt en operahabitué som sällan missade en uppsättning. Hon gjorde sig sitt hem högst upp i huset där biblioteket än gång låg.
I den eleganta våningen samsades arvegods med nytillskott i en trivsam blandning vilket skapade levande hem, där ett antal av föremålen står att känna igen från reportaget 1928.

Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.

• Fullständiga köpevillkor
• Transporter
• Hur lägger jag bud
• Skapa konto