Berndt Friberg

The Collection of Wivica Ankarcrona Borell.

Bukowskis har fått förtroendet att sälja delar av samlingarna av konst och antikviteter efter Wivica Ankarcrona Borell (1935-2019).

Grunden till samlingarna lades av konteramiralen Sten Ankarcrona (1861-1936) som under tjänstgöring som officer i franska flottan 1885-89 fick upp ögonen för asiatisk konst, framförallt japansk. Samlingarna utökades sedan under senare resor framförallt på 20-talet.

Från 1911 installerade sig familjen i en herrgårdsliknande etagevåning vid Sturegatan i Stockholm. Det eleganta hemmet dokumenterades i tidskriften Svenska Hem i Ord och Bild, 1928 där också sommarhuset med japanska trädgårdar och ett komplett japanskt hus skapats. Reportaget ger en inblick från samlandets guldålder och på det omfång den med tiden så berömda japanska samlingen hade. Gästboken över besökare innehåller såväl kung Gustaf VI Adolf som Japans kronprins (senare kejsare) Akihito.

Sonen advokat Sten S:son Ankarcrona (1904-1981) fortsatte samlandet, bland annat svenskt 1700-tal som väl kompletterade gamla arv där namn som Bergenstråhle, Bohnstedt, Cassel, Mörner och Lybecker förekommer.

Wivica, gift med livmedikus Ulf Borell, förde traditionen vidare. Hon var en trogen besökare på auktioner och museer samt en operahabitué som sällan missade en uppsättning. Hon gjorde sig sitt hem högst upp i huset där biblioteket än gång låg.
I den eleganta våningen samsades arvegods med nytillskott i en trivsam blandning vilket skapade levande hem, där ett antal av föremålen står att känna igen från reportaget 1928.

Berndt Friberg var en svensk keramiker och drejare. Han fick 1934 anställning vid Gustavsbergs porslinsfabrik och började som drejare åt den konstnärlige ledaren Wilhelm Kåge. Från 1937 drejade Friberg även åt Stig Lindberg. Friberg debuterade 1941 som självständig keramiker då han ställde ut i Gustavsbergs butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm tillsammans med Calle Blomqvist och Stig Lindberg.

Många fler utställningar följde under årens lopp. Den första separatutställningen presenterades på NK i Stockholm 1954 och blev en publiksuccé. Fribergs talang innebar att både kunna formge föremål och sedan kunna dreja och glasera dem. Resultatet blev pjäser i olika storlekar, från små miniatyrer, där de minsta inte var högre än ett par centimeter, till stora golvvaser. Formerna var klassiska med inspiration från det kinesiska stengodset från Songdynastin (960-1279). Han förfinade ständigt formerna och blev en mästare på glasyrer. De tidiga glasyrerna var matta, s k harpälsglasyrer och senare framåt 1960-talet kom de blanka glasyrerna som ”oxblod” och ”aniara”.

Under 1957-58 började Friberg arbeta med olika mönster i glasyren. De mest eftersökta föremålen av Friberg är stora vaser i attraktiva former med matta harpälsglasyrer.