Julia Stigzelius-de Cock

Julia Stigzelius föddes 1840 på Korpo herrgård som näst yngsta barn i en apotekarfamilj. Hon studerade på Finska Konstföreningens ritskola i Åbo på 1860-talet, varefter hon fortsatte studierna i Stockholm. Konstnärsdebuten skedde 1876 på Finska Konstföreningens årsutställning. Mottagandet var uppmuntrande och stödd av den reste hon ännu samma höst till Paris, där hon antogs till Académie Julian.
Julia Stigzelius var från första början i sin konstnärskarriär intresserad av landskapsmåleri. Hon sökte sitt eget uttryckssätt under en tid då man i det europeiska landskapsmåleriet började frångå det romantiska perspektivet och den petnoga måleristilen. Sommaren 1877 reste hon till Normandie och blev elev hos sin blivande man, den ansedda landskapsmålaren César de Cock (1823-1904). Denna händelse hade en stor betydelse för hennes utveckling som konstnär. En lätt och fri penselföring blev kännetecknande för hennes måleri, liksom det varma ljuset som silar genom trädens lövverk i hennes friska och frodiga landskapsmålningar.

Äktenskapet med en framgångsrik konstnär gav Julia Stigzelius-de Cock möjligheten att verka och utvecklas som konstnär, men samtidigt stod hon ofrånkomligt i skuggan av sin man och hon fjärmades från konstlivet i sitt hemland. Hennes produktion förblev rätt okänd i Finland. Efter att ha blivit änka år 1904, återvände hon till Finland och dog år 1923 i Sulkava