Landskapet som breder ut sig framför betraktaren känns allvarligt och fullt av en ödesmättad tystnad. Gårdens hus är lagda i dunkel, omgivna av medeltida madonnaskulpturer, väktare, eller uppenbarelser ur det förgångna vars inåtvända blickar förstärker den förtätade stämningen av mystik. Trots att gården med de omgivande åkrarna vid en första anblick ter sig ogästvänlig, finns en ljus väg som leder oss in i landskapet fram mot en stor fyrkantig koloss. Den kompakta kroppen känns främmande bland de ålderdomliga husen. Tankarna går till 1960-talets dramatiska centrumomvandligar av otaliga städer och mindre samhällen runt om i landet. Helt klart står vi inför minnen, minnen som spelar en så viktig och central roll i Karin Mamma Anderssons konst. Det är egna privata hågkomster men även kollektiva minnen, bilder och händelser som etsat sig fast och lämnat spår efter sig.

Det stora konstverket har ett visst släktskap med Edvard Munchs träsnitt, bilder där de medverkande figurernas själsliga stämning avspeglar sig i de omgivande skyarna, vattnen och träden, landskapet som en spegel av själen. Inte helt oväntat har Karin Mamma Andersson påverkats av Munchs egenartade sätt att förmedla sinnesstämningar, men samtidigt filtrerat intrycken och här presenterat en egen och högst personlig bild, som vi bjuds in att ta del av.

Verkets titel "God Natt Jord "är intressant med tanke på dess mångbottnade betydelse och att den kan kopplas till så många olika företeelser, pågående politiska debatter och månghövdade miljödiskussioner i dag.
Naturligtvis går det inte att bortse från Ivar Lo Johanssons litterära genombrott "Godnatt jord" från 1933, om vilket författaren själv hade en känsla av att det han skrev kom från marken och människorna som han mindes från sin barndom, att innehållet alltid legat gömt där. Det ingav honom föreställningen om att miljön innehöll sin egen form som han bara hade att förmedla.
Karin Mamma Andersson förmedlar här sina upplevelser och bilder av minnen till oss. Vi får ta del av hennes rika värld, men vi lämnas samtidigt stor frihet att själva vandra igenom landskapet och uppleva det med hjälp av våra egna högst privata erfarenheter.