Motsvarande konstglas visades på Triennalen i Milano 1957.

Det internationella genombrottet för finsk design på 1950-talet är till stor del Tapio Wirkkalas (1915–1985) förtjänst, en exceptionellt produktiv konstnär som behärskade nästan vilket material som helst och formgav både bruks- och unika föremål.

Tapio Wirkkalas mångsidighet baserades sig på stor skicklighet inom hantverk, vilket gjorde att han hade kunskapen att använda sig av många olika material. Wirkkala tog examen som finsnickare från Centralskolan för konstflit år 1936, och efter kriget började han få anseende som en pionjär inom glas- och silverkonst tack vare framgångar i olika designtävlingar. En av Wirkkalas viktigaste samarbetspartner inom tillverkningen av silverföremål var Kultakeskus, vars produktion han förnyade på 1950-talet. Under det tre decennier långa samarbetet med Kultakeskus formgav Wirkkala ett stort antal föremål, av vilka många var smidda för hand.

Tapio Wirkkala arbetade för flera företag med både serietillverkning och unika verk. Trots en mångfald av designuppdrag var vissa teman återkommande i hans produktion. En stor inspirationskälla för Wirkkalas verk var naturen i Lappland, där han bodde en stor del av året med sin familj. Den upptagna konstnären valde under inga omständigheter bort sina vistelser i Lappland, dit han regelbundet drog sig tillbaka för att undersöka och låta sig inspireras av naturen. Is- och snöformationer blev utgångspunkterna för många glasföremål medan båtar och blad inspirerade flera silverföremål, så som silverskålen TW9 som tillverkades av Kultakeskus som beställningsarbete.