Retrospektiv utställning i Helsingfors Konsthall 1978, nr 96.

Sam Vanni (1908-1992), ursprungligen Samuel Besprosvanni, föddes och växte upp i Viborg och stadens kontinentala puls präglade säkerligen starkt till hans nyfikna och fördomsfria förhållningssätt till konsten och dess olika strömningar. År 1921 flyttade familjen till Helsingfors och Vanni studerade först vid Finska Konstföreningens Ritskola 1927-28, varefter konststudier i Italien, Frankrike och England följde. De återkommande vistelserna i Frankrike var utan tvivel de viktigaste med tanke på Vannis konstnärliga utveckling och i synnerhet kärleken till Matisse som tog sig uttryck i harmonin mellan lekfulla linjer, sensuella former och mustiga färger kan man skönja i hela hans produktion. ”I en målning har färgerna hittat sin partner först efter att konstnären funnit de färgtoner som tillsammans säger BBZZZZZZZZ”, konstaterade Vanni ofta om sin färgfilosofi.
Från och med 1950-talet får Vannis konst gradvis ett allt mer abstrakt uttryck. Influenserna av Victor Vasarely blir skönjbara och Vanni beskriver denna vändpunkt i hans karriär som; ”Alltings pånyttfödelse, ett återuppvaknande för konsten och en början på en ny blomstring”. I slutet av 1950-talet utlyses en tävling för en målning till nedre aulan i Finlands Arbetarinstitut och Vanni vinner tävlingen med verket ”Contrapunctus-Från kaos till ordning”. Det är den första abstrakta målningen som vinner ett officiellt pris i Finland och den utgör en milstolpe i Finlands konsthistoria.
Sam Vannis position som lärare och förebild för en ny konstnärsgeneration först vid Fria Konstskolan och därefter vid Finlands Konstakademi ända fram till år 1965 kan inte nog betonas. Begreppet ”den store Vannis skugga” beskriver hans centrala roll som konstnärlig måttstock som man på något vis var tvungen att ta ställning till: antingen genom att gå samma väg, söka sig framåt eller revoltera mot honom.
Vincent van Gogh talade om ”Iskallt huvud, brinnande hjärta och stark drift” och Sam Vanni betonade ofta hur detta yttrande påverkat hans konst. I en målning är ett av dessa alltid dominerande, men inget får ta herraväldet över det andra. Det centrala är att den inre spänningen bibehålls. Denna filosofi går som en röd tråd i Vannis konst .